Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hvad ett lefvande bohagsting känner vid ombyte af egare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
bröst att skaka sora af kramp. »Mas’r har alltid funnit mig
på platsen, —- ban skall finna mig äfven nu. Jag har
aldrig svikit hans förtroende eller begagnat mitt pass emot
min lofven, och skall aldrig göra det heller. Det är bättre
att jag ensam går, än att hela platsen upprifves och alla
säljas. Mas’r få vi ej lasta, Chloe, och han skall nog sörja
för dig och de stackars–»
Här vände han sig mot det grofva sängstället, fullt af
små ullhufvuden, och nu var det slut med hans styrka. Han
lutade sig öfver en stolsrygg och gömde ansigtet i de stora
händerna. Snyftningar, djupa, sträfva och högljudda, kommo
stolen att skaka, och stora tunga tårar föllo mellan hans
fingrar ned på golfvet —, just sådana tårar, som föllo i
likkistan, der du, min broder, hade din förstfödde son
liggande; sådana tårar, som du, min syster, göt, då du hörde
dödsrosslingarne från ditt döende lilla barn, — ty se, min
broder, han var en man, och du är ej heller mer än en
man, och du, syster, äfven om du är klädd i siden och
juveler, så är du dock endast en qvinna, och i lifvets hårda
pröfningar och djupa bekymmer är det blott en och samma
sorg I alla kännen!
»Och hör nu», sade Eliza, der hon stod i dörren, »jag
träffade i går afton min man och visste då föga om hvad
som komma skulle. De hafva drifvit honom till det yttersta,
och han sade mig att han tänkte rymma. Försök att om
möjligt få ett ord till honom. Säg honom hur jag flydde
och hvarför, och att jag försöker finna väg till Canada. Gif
honom min bjertligaste helsning, och säg honom, att om
jag aldrig mer får se honom» — hon vände sig bort och
stod med ryggen mot dem ett ögonblick, samt tillade sedan
med hes röst: »bed honom vara så god han kan, och söka
att få möta mig i himlens rike.»
»Locka in Bruno hit», tillade hon. »Stäng dörren om
honom, stackars gosse. Han får ej följa mig.»
Några få ord till afsked, några tårar och välsignelser,
hvarefter Eliza, tryckande i sina armar sitt undrande och
skrämda barn, smög sig ljudlöst bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
