Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hvad ett lefvande bohagsting känner vid ombyte af egare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Tom stod under dessa ord med händerna höjda och
ögonen vidöppna och stirrade, som om han drömde.
Långsamt, efter som ordens mening vardt klar för honom, föll
han tillsammans snarare än satte sig ned på sin gamla stol
och lät sitt hufvud sjunka ned på knäna.
»Gode Gud, förbarma dig öfver oss!» sade tant Chloe.
ȁh, det tycks knappt kunna vara sant. Hvad har han gjort,
att master skulle sälja honom?»
»Han har ej gjort nå’nting — det är ej derför. Master
hade ej velat sälja, och missis — hon är alltid så god —
jag hörde henne försvara oss och be för oss, men han sade
henne, det tjenade till intet — att han var i skuld hos
mannen, och att mannen hade honom i sitt våld — och att om
han ej betalade honom fullt strax, så skulle det sluta med
att ban måste sälja egendomen och allt folket och flytta
bort. Ja, jag hörde honom säga, att han endast hade valet
mellan att sälja dessa två och att sälja alla; mannen hade
varit så sträng. Master sade, han var ledsen, men ack,
missis — ni borde ha hört hvad hon sade! Är ej hon en
kristen och en ängel, så är ingen det. Jag gör orätt att
lemna henne på detta sätt, men jag kan ej annorlunda. Hon
sade sjelf, att en själ var mer vard än hela verlden, och
den här gossen har en själ; och om jag låtit honom föras
bort, hvem vet hvad som blifvit af hans själ? Det måste
vara rätt; men är det ej rätt, må Gud förlåta mig, ty jag
måste göra det!»
»Nåväl, gubben», sade tant Chloe, »hvarför ger ej
äfven du dig i väg? Yill du vänta, tills man släpar dig
nedför floden, dit, der man dödar negrerna med släparbete och
svält? Mycket hellre ville jag väl dö än komma dit en dag.
Du har tid på dig; drag i väg med Lizzy, — du har ju
fått ett pass för att komma och gå när som helst. Raska
på nu; jag skall lägga ihop dina saker.»
Tom upplyfte långsamt sitt hufvud, såg sig sorgset men
lugnt omkring och sade:
»Nej, nej, jag vill ej gå. Eliza må gå — det är
hennes rätt. Jag ville ej vara den ende, som afrådde henne.
Det vore onaturligt af henne att stanna qvar. Men du hörde
hvad hon sade! Om jag nu måste bli såld, eller annars allt
folket här på egendomen och alltsammans gå öfverända,
godt, så låt mig bli såld. Gissar jag kan stå ut dermed
lika väl som någon af dem», tillade han, under det något,
som liknade en snyftning eller djup suck, kom hans breda
Onkel Toms stuga. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
