Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
skorpor, alldeles som hörde och såg hon intet af allt
bråket omkring sig.
Efter en kort stund hade omkring ett dussin unga
neger-telmngar samlat sig och hoppat upp på verandans räcke
och sutto der likt kråkor, hvar och en af dem inom sig
besluten att bli den förste att underrätta den främmande herrn
om hans otur.
»Han ska’ bli något till arg, de’ vill jag lofva!» sade
Andy.
»Och hva’ han ska’ svära!» sade lille Jake.
»Joo, för si svära, de’ kan han», försäkrade
ullhufvu-det Mandy. »Jag horden i går vid middagen. Jag hörde
alltsammans om saken, för si jag kom in i skåpet, der
mis-sis har sina stora krukor, och der hörde jag hvart enda
ord.» Och Mandy, som aldrig i sitt hf mer än en svart
katt begripit det minsta af hvad hon hört, hon antog nu
en min af öfverlägsen visdom och ville vara högsta hönset
i korgen, och glömde alldeles att erkänna, att, ehuru hon
verkligen vid nämnda tillfälle legat hopkrupen mellan
krukorna, hade hon bela tiden sofvit som ett godt barn.
Då slutligen Haley visade sig, klädd i ridstöflar med
sporrar, helsades han från alla sidor med de dåliga
nyheterna. Negerungarna på verandan svekos ingalunda i sin
förhoppn ng att få höra honom »svära», hvilket han gjorde
med ett lit och en lust, som väckte deras högsta förtjusning,
och hvarunder de foro omkring och krumbugtade sig för
att vara utom räckhåll för hans ridpiska, tills de under rop
och skratt vände näsan i vädret och tumlade om hvarandra
i en stor hög på den vissna rabatten under verandan, der
de nu lågo och skreko af hjertans lust.
»Om jag bara hade tag på ungarne!» mumlade Haley
mellan tänderna.
»Ah, ni har dem ej än!» sade Andy triumferande och
gjorde en bel mängd obeskrifliga grimaser bakom
slafhand-laren, så fort han lyckligt kommit utom hörhåll.
»Jag må saga, Shelby, detta är en högst märkvärdig
hi-torial» sade Haley, då han plötsligt inträdde i förmaket.
»Det tycks som vore flickan borta med sin unge.»
»Herr Halev, fru Shelby är närvarande», sade herr
Shelby.
»Om förlåtelse, fru Shelby», sade Haley, lätt bugande
sig med mulen uppsyn; »men jag säger än en gång, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
