Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
»Men, Sam, just nu sade du det igen.»
»Gjorde jag? Herre Gud! ja, jag menade, att jag
aldrig hädanefter skulle säga’t.»
»Du måste ta’ dig i akt, Sam.»
»Låt mig bara få hemta andan litet, missis, så ska’ jag
ge mig i väg, Jag skall ta’ mig riktigt i akt.»
»Godt, Sam, du skall fara med herr Haley för att visa
honom vägen och hjelpa honom. Var rädd om hästarne,
Sam; du vet ju, Jerry haltade litet för en vecka sedan; rid
ej för fort med dem.*
Fru Shelby sade de sista orden med låg röst och stark
betoning.
»Låt mig sköta om den saken!» sade Sam rullande sina
ögon för att visa, att ban förstått meningen. »Gud vet —
hej, skulle ej säga det!» sade han, plötsligt afbrytande sig
med ett så komiskt uttryck af läraktighet, att hans matmor,
med eller mot sin vilja, måste le. »Jo, missis, jag skall se
till hästarne!» slutade han.
»Hör du, Andy», sade Sam, då han kom tillbaka till sin
plats under boken; »ser du, de’ skulle ej de’ minsta förvåna
mig, om den här herrns hästkritter skulle göra en eller
annan sväng, förstår du, då han sätter sig upp. Så’nt göra
ju kritter ibland, eller hur?» hvarvid han för att göra
saken mer begriplig för Andy gaf honom en puff i sidan.
»Hej!» sade Andy med en min, som om han genast
förstått.
»Jo, ser du, Andy, missis vill vinna tid — de’ är klart
som dagen för den som förstår aldrig så lite. Jag hjelper
henne nu en liten smula. Nå, du förstår, om nu alla de
här hästarna komma lösa och om hvarandra ränna i väg
omkring den här platsen och se’n åt skogen der, så gissar
jag mas’r ej kommer i väg i brådkastet.»
Andy gjorde en grinmin.
»Du ser», sade Sam, »du ser, om nu något så’nt skulle
hända, att den här mas’r Haleys häst skulle börja skoja och
göra konster, så måste ju du och jag gå från våra hästar
för att hjelpa’n, och nog ska’ vi hjelpen, — de’ ska’ vi
visst.» Och Sam och Andy kastade hufvudena bakåt och
brusto ut i ett högt, hejdlöst skratt, knäppande med fingrarna
och svängande sig omkring på hälarne, fulla af
förtjusning.
Nu visade sig Haley på verandan. Han hade
blifvit mildare stämd efter intagande af åtskilliga koppar ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
