Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
sis vill ej att den der mas’r Haley ska’ få Lizzys gosse; det
är saken!»
»Hej!» utbrast Sam med denna obeskrifliga betoning,
som är känd endast af dem, som hört negrer uttala ordet.
»Oeb jag vill säga dig en sak till», sade Andy. »Jag
tror du borde ta reda på hästarne, och de’ i flygande fart,
ty jag hörde missis fråga efter dig, och du har stått här
och fånat länge nog, tycker jag.»
Sam började nu på fullt allvar röra på sig, och
efter en stund syntes han stolt komma fram mot huset med
Bill och Jerry i kort galopp, och efter ett vigt hopp från
den ena hästen, under det denne ännu var i fullt språng,
förde han sina båda hästar som i en stormvind fram mot
verandan. Haleys häst, som var ung och mycket skygg,
böjade slå och sparka och slet hårdt på grimskaftet.
»Nå, nå», sade Sam; »är du en sån en?» och hans
svarta ansigte fick ett uttryck af sällsam illparighet. »Jag
skall väl söka få bugt på dig», sade ban.
Der var vid verandan en stor bok, som öfverskuggade
platsen, och små, skarpa, trekantiga bokållon lågo rundt
omkring på marken. Med ett af dessa mellan fingrarne
närmade Sam sig fålen, strök och klappade honom och
tycktes göra allt för att lugna honom. Under sken af att rätta
sadelns läge stack ban under densamma ett hvasst litet
ållon på sådant sätt, att den lindrigaste tryckning på sadeln
skulle väcka det retliga djurets oro, utan att lemna minsta
spår af skråma eller sår.
»Se så, ja!» sade han grinande och rullade sina ögon
af tillfredsställelse; »nu tror jag, jag fick dig stilla!»
I samma ögonblick visade sig fru Shelby på balkongen
och kallade på honom. Sam närmade sig, under det han
beslöt inom sig att visa sig lika uppmärksam som trots
någon kandidat till en ledig plats i S:t James eller Washington.
»Hvarför har du dröjt så länge, Sam? Jag skickade
ju Andy och sade, att du skulle skynda dig.»
»Gud välsigne er, missis!» sade Sam, »jag kunde ju ej
på minuten få fatt i hästarne; de hade dragit i väg nedåt
södra beteshagen och Gud vet hvart.»
»Sam, huru ofta skall jag behöfva säga dig, att du ej
får säga ’Gud välsigne’ och ’Gud vet’ och dylikt! Sådant
är syndigt.»
»Gud tröste oss! Jag skall ej glömma det; jag skall
ej glömma det; jag skall aldrig säga något så’nt mera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
