Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
mot vidsträckta skogstrakter, tycktes ban njuta
ettoskatt-bart nöje uti att pröfva, huru nära ban kunde tillåta sina
förföljare att närma sig honom, för att, då de voro honom
på en handslängd nära, plötsligt rusa i väg med en
sjelfsvåldig fnysning och sätta åstad långt nedåt skogsmarken.
Och Sam var ej heller sinnad att fånga någon af hästarne,
förrän han sjelf fann tiden dertill lämplig, ocli de kraftprof
han derför gjorde voro i sanning beundransvärda. Likt
Richard Lejonbjerta, som alltid svängde sin blixtrande kliuga
i fronten och der striden var hetast, så fick man ock här se
Sams palmblad öfver allt, der det var den minsta fara för
att någon af hästarne kunde bli tagen; dit rusade ban
genast med full fart, hojtande så mycket ban förmådde: »gå
på, ta’n, ta’n!» och det på ett sätt, som var särdeles egnadt
att ögonblickligen sätta djuret i fart för att komma undan.
Haley sprang fram och åter, förbannade och svor och
stampade af ilska om hvartannat. Herr Sbelby sökte
förgäfves från balkongen leda jagten, och fru Shelby, som åsåg
uppträdet från sitt kammarfönster, ömsom skrattade och
Ömsom förvånades, ehuru hon hade en viss aning om
egentliga orsaken till all denna villervalla.
Slutligen omkring klockan tolf visade sig Sam som
segrare, hade satt sig upp på Jerry och förde vid sidan Haleys
häst, som rök af svett, men hvilkens flammande ögon och
vidgade näsborrar tillräckligt vittnade om att frihetslusten
ännu ej var fullkomligt kufvad.
»Han är tagen!» ropade ban triumferande. »Hade jag
< j varit der, skulle de allt haft göra med att få’n, allihop,
men si, jag tog’11.»
»Du!» brummade Haley, föga vänligt stämd. »Om du
ej varit med, skulle detta aldrig inträffat.»
»Gud tröste oss, mas’r», sade Sam i en ton af djupaste
lidande; »och jag, som spruogit och jagat, så att svetten rik-’
tigt flyter från mig!»
»Godt, godt!» sade Haley, »du har med din usla
dumhet gjort mig en förlust på nästan tre timmars tid. Nu i
väg, ocli inga dumheter mer!»
»Men, mas’r», återtog Sam i nedslagen ton, »jag tror
ni vill rent af ta lifvet af oss alla, både hästar och folk.
Nu äro vi alla färdiga att gå åt, och kreaturen ryka af
svett. Nej, mas’r kan ej tänka på att rida nu förrän efter
middagen. Mas’rs häst behöfver ryktas; se hur ban stänkt
till sig; och Jerry börjar halta; tänk ej, missis skulle vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
