Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
öfva sig. De äro dugtiga på hvad som helst, bara man får
dem i gång. Hör hit, Bruno», ropade han och hvisslade
på den ovige newfoundlandshunden, som genast lufsade fram
till dem.
»Drag åt–!» sade Haley och satte sig upp. »Nå,
klif upp nu då!»
Sam lydde och klef upp, i det ban med detsamma
behändigt kittlade Andy i sidan, hvilket hade till följd att
denne utbrast i ett gapskratt, som så förargade Haley, att
han gaf honom en snärt med sin ridpiska.
»Du förvånar mig, Andy», sade Sam med allvar ocli
värdighet. »De’ här är en allvarlig sak, Andy; du får ej
göra spektakel me’ et. De’ ä’ ej sättet att hjelpa mas’r.»
»Jag vill taga raka vägen till floden», sade Haley
afgörande, då de kommo till egendomens gräns. »Jag
känner till dem och vet, hvad vägar de ta; de gå alla ned till
floden.»
»Ja visst»; sade Sam, »de’ va’ en sak, de’. Mas’r Haley,
si han slår då hufve’ på spiken. Nå, de’ ä’ nu två vägar
till floden, lervägen och landsvägen. Hvilken vill mas’r ta?»
Andy såg i sin oskuld på Sam, förvånad öfver denna
för honom nya topografiska upptäckt, men förstod genast
saken och bekräftade tvärsäkert riktigheten af hvad han sagt.
»Jag skulle nästan tro, att Lizzy tagit lervägen, der
minst folk far fram», vågade Sam på att utlåta sig.
Ehuru Haley var en gammal stöfvare och, af naturen
misstänksam, ej så lätt lät locka sig in på falskt spår, var
han dock nu nästan benägen att se saken ur samma
synpunkt.
»Om ni bara inte vore så fulla af lögner, båda två!»
sade ban eftersinnande och betänkte sig ett ögonblick.
Den eftertänksamma ton, hvari de sista orden yttrades,
tycktes roa Andy outsägligt, och han stannade något efter
de andra och skrattade för sig sjelf, så att han var i fara
att falla från hästen. I Sams ansigte deremot stod endast
att läsa orubbligt lugn och allvarlig värdighet.
»Ja, mas’r kan göra som han vill», sade Sam, — »rida
raka vägen, om mas’r tycker de’ bäst — oss gör de’ de’samma.
Nu, då jag sinnar mig på’t, tänker jag raka vägen ä’
alldeles bestämdt den bästa.»
»Hon har väl naturligtvis helst velat gå en enslig väg»,
sade Haley, tänkande högt och utan att ge akt på Sams
anmärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
