Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
»Åh, hvad det angår», sade slafhandlaren, »så kan jag
föra honom med mig hit upp om ett år, icke mycket sämre
som vara betraktad, och sälja honom tillbaka.»
»Jag vill handla med er då, och ni skall ej förlora
derpå», sade fru Shelby.
»Naturligtvis», svarade slafhandlaren, »det gör mig
alldeles detsamma, att sälja här uppe eller der nere, bara
affären är god. Allt hvad jag vill, är att tjena mitt bröd,
ser ni; de ä’ hvad vi alla vilja, tänker jag.»
Herr och fru Shelby kände sig både utledsna och
förödmjukade af slafhandlarens förtroliga och sjelfsvåldiga ton,
och båda insågo, huru oeftergifligt nödvändigt det var att
de lade band på sina känslor. Ju mera han lade i dagen
sin ohjelpliga snikenhet och känslolöshet, desto mer växte
fru Shelbys fruktan, att han kunde lyckas få Eliza och
hennes barn i sitt våld, hvarför hon ock nu måste uppbjuda
allt sitt förråd af qvinlig fintlighet för att söka qvarhålla
honom så länge som möjligt. Hon smålog derför artigt,
instämde med honom, pratade förtroligt och gjorde allt
möjligt för att omärkligt komma honom att glömma tidens flykt.
Klockan två framfördes hästarne till trappan af Sam
och Andy, som tycktes särdeles lifvade och uppiggade af
sitt jagtnöje på morgonen.
Sam var efter sin middag som en ny menniska och
visade en flinkhet och tjenstaktighet, som stod öfver allt
beröm. Då Haley nalkades, skroderade ban i högtrafvande
ord öfver den lysande framgång, han väntade af deras
företag, då han nu fick ta saken om hand.
»Er busbonde, tänker jag, har väl inga hundar?»
frågade Haley eftertänksamt, då ban ämnade stiga till häst.
»Åh, en bel hop!» svarade Sam triumferande; »der ha
vi Bruno, och han är en riktig gaphals; och dessutom
håller hvarenda neger bland oss en hundraeka af ett eller
annat slag.»
»Pah!» utstötte Haley — och tillade dessutom något
annat beträffande de omnämnda hundarne, hvarvid Sam
mumlade:
»Jag vet ej, hvad det tjenar till att svära öfver dem.»
»Men er husbonde håller ju inga hundar, kan jag tro,
för att spåra negrer?»
Sam förstod fullkomligt väl hans mening, men
bibehöll den min, han antagit, af allvar och orubblig enfald.
»Våra hundar ha alla ganska godt väderkorn. Jag tror
de nog äro af rätta slaget, fast de aldrig haft tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
