Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
endast suckande och emellanåt ropande att »den var så
förtvifladt dålig och elak för Jerrys hof».
»Nu vill jag ge er en varning», sade Haley, »jag
känner er, jag; ni får mig ej att vika från den här vägen, och
alla era konster tjena till intet, det kan ni lita på.»
»Mas’r går sin egen väg!» sade Sam; han såg ledsen
men undergifven ut, men vinkade på samma gång
betydelsefullt åt Andy, som nu hade riktigt svårt att hålla
inne-med sin munterhet.
Sam var vid hög stämning; han försäkrade sig ämna
hålla ögonen öppna; ena stunden ropade han att han såg
en fruntimmershatt på någon aflägsen kulle; en annan gång
frågade ban Andy, »om den der borta ej var Lizzy, der nere
i dalen»; — och alltid passade han på att göra dessa utrop
der vägen var som mest obanad och knagglig och der det
för alla var särskildt obeqvämt att påskynda ridten,
hvarigenom han höll Haley i ett genomgående tillstånd af
själsspänning.
Efter omkring en timmes ridt på detta sätt kom hela
sällskapet, efter att hafva passerat utför en brant backe,
plötsligt in på stallgården till en större landtegendom. Ingen
lefvande själ syntes till, då allt folket var sysselsatt med
arbete ute på fälten, men då stallbyggnaden, som alla kunde
se, stod tvärs öfver vägen, var det tydligt att deras resa i
denna riktning nu nått sitt vissa slut.
»Hvad va’ de’ jag sa’ er, mas’r?» tog nu Sam till orda,
med en min af misskänd oskuld. »Hur kan främmande
herrar påstå sig bättre känna till landet än de, som äro
födda och uppvuxna der?»
»Du är en skurk», sade Haley. »Allt de’ här visste du
förut.»
»Ja, jag sa’ ju, att jag visste, men ni ville ej tro mig.
Jag sa’ mas’r, att vägen var alldeles stängd, och att jag
trodde vi inte skulle komma fram. Andy hörde det nog.»
Det var tyvärr alltför sant för att kunna bestridas, och
den olycklige slafjägaren hade ej annat att göra än spara
på sin vrede och taga saken så lugnt han kunde, hvarpå
alla tre vände höger om och togo kosan i riktning mot
landsvägen.
I följd af alla dessa uppehåll var det omkring
trefjer-dedels timme efter sedan Eliza lagt sitt barn att sofva i
byvärdshuset, som vårt ridsällskap kom till samma plats.
Eliza stod vid fönstret och såg åt annat håll, då Sams skarpa
öga fick se en skymt af henne. Haley och Andy voro några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
