Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
»Jag tror jäntan fått sju onda andar i sig», sade Haley.
»Hon hoppade ju som en vildkatt!»
»Nåväl», sade Sam, öfvande sig i hufvudet. »Jag
hoppas mas’r låter oss slippa att fresta den där vägen. Tror
ej jag är. nog rask för att göra henne efter!» Och Samlat
höra ett hest skrockande.
»Hvad nu? Jag tror du skrattar!» röt Haley.
»Gud välsigne er, mas’r, jag kunde ej låta bli den här
gången», sade Sam och gaf luft åt sin länge återhållna
munterhet. »Hon såg så kuriös ut, der hon hoppade och sprang,
och hur isen brakade, och så att böra hennes — plums!
Och så plask! Och så stäukte vattnet, och så sprang hon
igen. Usch hvad de’ gick!» Och Sam och Andy skrattade,
tills tårarne runnö utför kinderna.
»Jag skall lära er skratta med båda sidor af munnen,
jag», sade slafhandlaren och lade till med ridpiskan omkring
hufvudet på dem.
Båda hukade sig ner och sprungo under ideligt skratt
uppför stranden och sutto till bäst, innan han hann fram.
»God qväll, mas’r!» sade Sam värdigt. »Jag tror nästan
missis är mycket ängslig för Jerry. Mas’r Haley behöfver
oss ej längre. Missis skulle ej vilja, att vi rida med krittren
öfver Lizzys brygga nu i qväll»; och med en skämtsam
stöt mot Andys refben satte han i väg, följd af den senare,
i full fart, och ljudet af deras skrattsalvor ljöd allt svagare.
ÅTTONDE KAPITLET.
Eliza utförde sin djerfva flykt öfver floden just vid
skymningens inbrott. Den gråa aftondimman, som då
långsamt höjde sig från floden, bortskymde henne, då hon
försvann uppe på andra stranden, och den hvirflande
strömmen och de kringflytande ismassorna bildade mellau henne
och hennes förföljare en skiljemur, som det syntes hopplöst
att söka öfverkomma. Haley återvände derför, missnöjd och
med långsamma steg, till det lilla värdshuset, för att der
öfverväga, hvad som nu kunde vara att göra. Värdinnan bjöd
honom att stiga in i ett litet rum med en trasig golfmatta;
rummet var möbleradt med ett bord höljdt med glänsande
vaxduk, några rankiga, högryggade stolar och några gips-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
