Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
»Jo, det har jag», sade Haley, bröstande sig. »Här är
hennes sjal, som hon i brådskan lemnade qvar på sängen,
och hon lemnade äfven sin hatt.»
»Det var tur», menade Loker. »Hit med sakerna!»
»Men kanske skola hundarne skada jäntan, om de komma
•öfver henne oförvarandes», sade Haley.
»Ja, det tål nog att tänka på», återtog Marks. »Våra
hundar sleto en karl till hälften i trasor der nere i Mobile,
innan vi kunde få dem från honom.»
»Godt, ni ser, att för dessa, som skola säljas för sitt
vackra skinns skull, duger ej detta sätt», sade Haley.
»Ja, jag ser det», svarade Marks. »Dessutom om hon
redan kommit in någonstädes, duger det ej heller. Nej,
hundar kan man ej räkna något på i staterna der uppe, då
kräken komma undan dit; man kan naturligtvis ej der få
dem på deras spår. Hundar duga endast nere vid
plantagerna; om negrerna der rymma, så kunna de endast räkna
på sig sjelfva och få aldrig hjelp af andra.»
Loker, som gått ut i krogrummet för att göra några
förfrågningar, återkom nu och sade: »De säga derute, att
mannen nu är kommen med båten; således, Marks! —»
Denne hedersman skänkte en blick af saknad åt det
angenäma qvarter, ban nu måste lemna, och reste sig endast
långsamt från sin plats. Efter utbytande af några ord om
saker, som rörde företaget, öfverlemnade Haley, ehuru
tydligen ogerna, till Loker de femtio dollars, denne fordrat,
hvarefter den värda trion åtskildes för natten.
Om någon af våra bildade och kristliga läsare har något
att invända mot det sällskap, hvari vi infört honom att
bevittna detta uppträde, så få vi bedja honom söka att med
snaraste öfvervinna sådana fördomar. Vi anhålla att få erinra
dem, att slafjagten är på god väg att höjas till värdigheten
af ett lagligt och fosterländskt yrke. Om hela det vidsträckta
området mellan Mississippi och Stilla oceanen blir en enda
stor marknadsplats, der kroppar och själar köpas och säljas,
och om systemet att ega menniskor utbreder sig i samma
mån, som allt annat går framåt i vårt nittonde århundrade,
så kunna nog slafhandlaren och slafjägaren en gång komma
att räknas ibland våra yppersta män.*
Vid samma tid, som nyss beskrifna uppträde utspelades
i värdshuset, fortsatte Sam och Andy sin väg hemåt under
mycket upprymd sinnesstämning.
* Vi erinra om att detta skrefs före slafveriets upphäfvande.
Öfvers, anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
