Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
tant Chloe gaf sig för master Sams honungslena ord, och
om han än varit den förlorade sonen sjelf, hade hon ej
kunnat slösa på honom rikligare modersömhet. Snart fann
han sig sittande, lycklig och firad, vid ett stort tennfat med
blandadt innehåll af allt slags mat, som serverats vid bordet
under de två eller tre sista dagarne. Saftiga bitar af skinka,
guldgula stycken af en majskaka, pastejöfverlefvor af hvarje
upptänklig form, kycklingvingar, hönsbröst, allt fanns här
i en pittoresk blandning, och Sam, herskaren öfver all denna
härlighet, satt belåten med hvad han säg och ståtade med
sitt palmblad litet på sned, och med en min af
öfverlägsenhet omhuldando Andy, som satt på hans högra sida.
Köket fyldes snart af alla kamraterna, som skyndade
att komma ut från sina kojor, och nu trängdes i köket för
att höra utgången af dagens företag. Nu var Sams ärofulla
stund inne. Dagens historia upprepades med alla tillägg
och utsmyckningar, som ansågos nödiga för att höja dess
verkan, ty Sam liknade våra moderna berättare deruti, att
ban aldrig lät en historia förlora något af sin färg genom hans
beskrifning. Hans berättelse beledsagades af skrattsalvor,
som upptogos och drogos ut på längden af bela negerynglet,
som låg rundt omkring på golfvet eller trängdes i vrårna.
Men under alla dessa utbrott af vild munterhet bibehöll Sam
sitt orubbliga allvar och vände endast då och då ut och in
på sina ögon eller gaf sina åhörare en och annan blick af
obeskriflig komik, dock utan att någonsin vika från sin höga,
kraftiga vältalighet.
»Nu sen I, mina landsmän*, sade Sam, i det ban
kraftigt höjde ett kalkonbeu, »I sen nu, hvad öde hotar detta
ert barn, och att I alla, alla hafven att vänta er detsamma.
För honom, som försöker att få i sitt våld en af vårt
folk, är det sak samma att söka. få alla; grundsatsen, ser
ni, är den samma — det är klart som dagen. Och
hvarenda en af dessa slafdrifvare, som kommer hit och nosar
efter någon af vårt folk, ban finner mig på sin väg; jag
är den ban skall få att göra med, •— jag är den ni har att
vända er till, mina bröder; jag skall uppträda för era
rättigheter— jag skall förvara dem till mitt sista andedrag!»
»Men, Sam, du sade mig ju i dag på morgonen, att du
skulle hjelpa den der mas’rn att fånga Lizzy; ditt tal tycks
mig inte rätt hänga ihop», sade Andy.
»Jag vill säga dig, Andy», inföll Sam med
vördnadsbjudande öfverlägsenhet, »låt bli att prata om hvad du icke
begriper. Gossar, så’na som du, Andy, kunna mena väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
