Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
»Åh, jag vet mycket väl, hvart», sade senatorn och
började draga på sig stöflarne, under det ban synbarligen
tänkte sig noga för; sedan stannade han med ena halfva
benet i stöfvelskaftet, omfattade med båda händerna sitt
knä och tycktes fördjupad i tankar.
»Det är en dum och otreflig historia», utbrast han
slutligen och började åter draga i stöfvelstropparne;
»mycket otreflig!» Sedan senatorn slutligen fått lyckligt på
sig den ena stöfveln, satt han med den andra i hand, i
djupa funderingar öfver mönstret på mattan. »Ja, det måste
ske, efter allt hvad jag kan se — men hvilket elände,
alltsammans!» Och han drog med förtviflans mod på sig den
andra stöfveln, hvarefter han gick och såg ut genom fönstret.
Lilla fru Bird var en qvinna med tand för tunga och
hade aldrig i sitt lif sagt, som de flesta andra: »Det var
ju det, jag sade!» Och ehuru hon vid närvarande tillfälle
mycket väl insåg, i hvilken riktning hennes mans tankar
gingo, undvek hon klokt att blanda sig i saken, hvarför
hon satt helt tyst och stilla i sin stol och tycktes blott
afvakta att få höra sin herres och mans afsigter, då denne
funne lämpligt att yttra sig.
»Du vet», sade han slutligen, »att min förre klient
van Trompe nyligen kommit öfver från Kentucky och gjort
alla sina slafvar fria, och ban har köpt en gård sju mil
uppefter ån, djupt in i skogarne, dit ingen kommer, som
ej har ärende dit, och det är dessutom ett ställe, som man
ej så lätt finner. Der skulle hon vara tillräckligt i säkerhet,
men det värsta i saken är, att ingen kan köra en vagn dit
nu i natt mer än jag.»
»Hvarför icke? Cudjoe är ju en utmärkt kusk.»
»Åh ja, visserligen; men, ser du, saken är den, att man
måste fara öfver ån två gånger, och det andra
öfverfarts-stället är rent af farligt, om man ej riktigt känner till det,
som jag gör. Jag har hundratals gånger farit öfver der
till häst, och vet till punkt och pricka, hur det skall göras.
Således, ser du, finns ingen annan utväg. Cudjoe måste
så tyst som möjligt spänna för hästarna omkring klockan
tolf, och jag skall köra henne dit bort; och sedan måste
han, för att jag må ha en förevändning för resan, kuska
för mig till närmaste poststation, der jag kan invänta
postvagnen, som går till Columbus omkring klockan tre eller
fyra, då ingen kan ana, att jag haft vagnen ute för annat
ändamål än detta. Jag skall sedan kunna vara i mitt arbete
igen tidigt på morgonen. Jag tänker, jag kommer att känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
