Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
bort, om de ha någon sorts känsla, som anständiga
qvinnor alltid borde ha. Jag känner nog till saken.»
Senatorn omtalade i några korta ord Elizas historia.
»O, o! kunde just tro detl» sade hedersmannen
medlidsamt; »jo, jo, det är ju hennes natur, stackars kräk!
Jagad som ett rådjur, jagad bara derför att hon lyder
naturens röst och gör, hvad hvarenda god moder måste göra!
Vet ni hvad, sånt här gör att jag är nästan färdig att
svärja öfver alltsammans», sade John och torkade sig i
ögonen med baksidan af sin stora fräkniga och solbrända
hand. »Jag skall säga er något, främling. Det var många
år, som jag ej gick till kyrkan, emedan pastorn rundt
omkring i våra trakter brukade predika, att bibeln är för
så’n der uselhet, och då jag ej kunde komma upp mot
dem med all deras grekiska och hebreiska, så satte jag
mig på tvären emot dem, deras bibel och alltsammans.
Jag lefde skild från kyrkan, tills jag fann en prest, som
kunde mäta sig med dem i grekiska och allt sådant och
som sade tvärtemot hvad de sagt; då tog jag i med
besked och återgick till kyrkan — jo, det gjorde jag», sade
Jolin, som under tiden slagit upp några väl korkade
buteljer äppelvin, hvaraf han nu slog i och bjöd sin gäst.
»Det vore bäst, om ni stannade här nu tills dager»,
sade han hjertligt; »jag skall kalla på gumman, så gör
hon en säng i ordning åt er på ett ögonblick.»
»Nej, tack, min hedersvän!» svarade senatorn; »jag
måste i väg för att hinna nattpostvagnen till Columbus.»
»Nåväl då, om ni nödvändigt måste, så skall jag gå
ett stycke med er och visa er en genväg, som är bättre
farbar än den väg ni kom. Den vägen är grufligt usel.»
John gick för att rusta sig i ordning, syntes snart
med en lykta i handen och följde senatorns vagn emot
en väg,, som bakom huset ledde ned åt en dal. Då de
skildes, stack senatorn en tiodollarsedel i hans hand.
»Det är för henne», sade han kort.
»Jaså», sade John lika enstafvigt.
Sedan skakade de hand och skildes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
