Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bohaget bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
dit ner, och icke du eller barnen. Här är du i trygghet;
hvad som kommer, det träffar endast mig, och Herren, han
skall hjelpa mig; derom är jag viss.»
O, du tappra mannahjerta! Du nedtystar dina egna
sorger, för att lugna dina älskade. Tom talade med
half-qväfd röst och kände sin strupe liksom sammansnörd, men
hans ord vittnade om mod och sinnesstyrka.
»Låt oss tänka på allt godt vi haft», sade ban,
darrande på rösten, som om han ej vore riktigt säker på
värdet af detta goda.
»Allt godt vi haft!» återtog tant Chloe, »jag vet just
ej, hvad de’ skulle vara! — Nej, de’ ä’ ej rätt, att detta
får ske I Mas’r borde aldrig stält så till, att han måste ge
bort dig för sina skulder. Du har tjenat in allt, han får
för dig, flere gånger om. Han hade lofvat dig din frihet
och borde ha gett dig den länge sen. Kan nog hända
han ej kan reda sig nu, men jag känner ändå de’ ä’
orättvist. Ingen kan få mig till att tänka annat. En så’n
trogen varelse, som du har varit och som alltid stod på
hans bästa och ej på ditt eget, och som skattade honom
högre än din egen hustru och dina barn! De der, som
sälja hjertekärlek och hjerteblod, för att komma ur sina
klammerier, dem skall nog Gud se upp med en gång,
lita på de’!»
»Chloe, håller du verkligen af mig, så tala ej så der
nu, då det kanske är sista gången vi få vara tillsammans!
Och jag säger dig, Chloe, det gör mig riktigt ondt att
höra ett ord talas mot mas’r. Han vardt ju lagd i mina
armar, då han var ett litet barn — så de’ ä’ ju naturligt
jag ska’ tänka det bästa om honom. Och inte kan man
väl vänta, att ban skulle hålla så mycket på stackars Tom!
Mas’r och hans gelikar äro ju vana, att alla stå dem till
tjenst, och de’ ä’ ju helt naturligt, att de ej tänka så
mycket derpå. Det kan man ju ej alls begära. Ställ
honom bredvid andra husbönder — hvem har väl fått så’n
behandling och haft det så bra, som jag? Och aldrig
skulle han låtit det här komma öfver mig, om ban hade
kunnat se det på förhand, derom är jag alldeles viss.»
»Må så vara, men på något sätt är det orätt i alla
fall», sade tant Chloe, hos hvilken en orubblig rättskänsla
var ett framstående karaktersdrag; »jag kan ej riktigt
utreda, hvari de’ består, men att de’ ä’ något orättvist i de’
här, de’ har jag då klart för mig!»
Onkel Torns stuga. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
