Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Bohaget bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
— och George satt rak på sin häst och såg sig omkring
med en blick, som om han väntade att hela staten
Kentucky skulle känna sig slagen af hans ord.
»Nå, farväl med dig, onkel Tom; håll humöret uppe!»
sade George,
»Farväl, mas’r Georg», sade Tom med en blick på
honom af ömhet och beundran. »Gud allsmäktig välsigne
er! Kentucky har ej många, som likna er!» sade ban af
sitt hjertas fullhet, då George’s hurtiga barnaansigte ej mer
var synligt. Plan galopperade utåt vägen, och Tom såg
efter honom, tills ljudet af de sista hofslagen dog bort, —
det var det sista han såg och hörde af sitt gamla hem. Men
vid sitt hjerta tyckte han sig känna en varm fläck —, det
var der gossen hade lagt det dyrbara myntet. Tom lyfte
sin hand och tryckte den mot sitt hjerta.
»Hör på, Tom, jag vill säga dig något», sade Haley,
då ban kom fram till vagnen och kastade in handklofvarne;
»jag tänker fara vackert fram med dig, som jag alltid gör
med mina negrer, och jag säger dig nu från början, att
uppför du dig hyggligt mot mig, så skall jag vara hygglig
mot dig; jag är aldrig hård mot mina negrer. Tänker göra
det bästa jag kan för dem. Nå, du begriper nu, att det
bästa du kan göra är att hålla dig vackert stilla och icke
ha några konster för dig; jag har alla negrernas knep på
mina fem fingrar, så att det tjenar till ingenting. Om
negrerna hålla sig stilla och icke försöka rymma, ha de det
godt hos mig, men göra de annorlunda, blir det deras fel
och ej mitt.»
Tom försäkrade Plaley, att han hade alls inga planer
att rymma. Och varningen tycktes temligen obehöflig till
en man, som hade ett par tunga blackar om fötterna. Men
herr Haley hade fått vanan att alltid öppna bekantskapen
med sina negerdrifter med ett litet förmaningstal i denna
stil och afsåg dermed att väcka deras belåtenhet och tillit,
samt att förekomma nödvändigheten af en del obehagliga
uppträden.
Och härmed taga vi för tillfället afsked af Tom för att
följa andra personer i vår historia på deras vägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
