Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Ett lefvande bohagsting uttalar otillbörliga åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
»Jo, det är just präktigt», sade boskapshandlaren; »han
har patent och tjenar pengar derpå, och så vänder han sig om
och brännmärker gossen i högra handen. Finge jag bara
tag i honom, skulle jag min sann märka honom, jag, så
att han skulle veta af’et en tid bortåt.»
»De der kunniga negrerna ä’ alltid sturska och styfva»,
sade en karl med simpelt utseende från andra sidan af
rummet; »de’ ä’ derför man måste ta i hårdt med dem och
märka dem. Om de uppförde sig som folk, behöfdes
det ej.»
»Det vill säga, vår Herre gjorde dem till menniskor,
och det behöfs hårda tag för att få ned dem till djur»,
sade boskapshandlaren torrt.
»Qvicka negrer äro aldrig till någon nytta för sina
husbönder», återtog den andre, hvilkens inbitna dumhet och
råhet gjorde honom otillgänglig för hans motståndares
försmädliga inkast. »Hvad tjena kunskaper och begåfning
och sånt der till, om ej en sjelf får nyttan af et? Allt
bruk de göra deraf är att de lura en. Jag hade en eller
två så’na der karlar, men jag sålde dem nedåt floden. Jag
visste, att jag skulle mista dem förr eller senare, om jag
behöll dem.»
»Det bästa vore att ni skickade bud till vår Herre efter
en ny uppsättning, och att han finge behålla deras själar
för sig sjelf», sade boskapshandlaren.
Här afbröts samtalet af att en liten enspänd gigg körde
fram till värdshuset. Den såg rätt prydlig ut, och en fint
klädd herre satt i densamma med en färgad tjenare som
körsven.
Hela sällskapet granskade den nykomne med denna
nyfikenhet, som en hop dagdrifvare på en regnvädersdag
alltid plägar egna hvarje ny uppträdande. Han var mycket
högväxt, med mörk hy som en spanior, vackra uttrycksfulla
ögon och rikt knollrigt bår af glänsande svart färg. Hans
kraftigt böjda örnnäsa, hans raka, tunna läppar och hans
utomordentligt vackra figur väckte genast hos alla
föreställningen om något mindre vanligt. Han trädde obesväradt
in bland de samlade, antydde med en nick till sin betjent,
hvar han skulle ställa hans kappsäck, bugade sig för
sällskapet och gick sedan ledigt, med hatten i hand, fram till
disken och uppgaf sitt namn Henry Butler från Oaklands
i Shelbydistriktet. Sedan vände ban sig likgiltigt om och
gick fram till efterlysningen och genomläste densamma.
Onkel Torns stuga.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
