Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Ett lefvande bohagsting uttalar otillbörliga åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
»Hvarför är ni ledsen, herr Wilson?» frågade George lugnt.
»Ah, jag ser ju, huru du, så att säga, sätter dig upp
mot ditt lands lagar.»
»Mitt lands!» sade George bittert och med starkt
eftertryck; »hvad har jag för land, om icke möjligen grafven —,
och jag önskar att jag låge der!»
»Nej, nej, George, så får du ej säga; sådant tal är
syndigt — obibliskt. George, du har haft en sträng herre,
ja, verkligen en sträng herre; nåväl, han är klandervärd,
och jag säger ej att jag vill ta honom i försvar. Men du vet
nog, hur ängeln befallde Hagar att återvända till sin
matmor och underkasta sig hennes tuktan; och aposteln
återsände ju Onesimus till hans herre.»
»Det tjenar till intet att så der anföra bibeln för mig»,
sade George med gnistrande ögon; »min hustru är en
kristen, och jag hoppas bli det, om jag kommer någonstädes,
der det är mig möjligt; men att åberopa bibeln emot en
olycklig i mitt läge, det är tillräckligt för att förmå honom
att uppge alltsammans. Jag vädjar till Gud allsmäktig;
jag underställer mig gerna hans dom och frågar honom,
om jag gör rätt i att söka min frihet, eller ej.»
»Det är helt naturligt, att du känner det på detta sätt,
George», sade herr Wilson godmodigt, i det ban snöt sig.
»Ja, det är helt naturliga känslor, men det är min pligt att
ej uppmuntra dem, George. Ja, min gosse, jag är ledsen
för dig; saken är sorglig, mycket sorglig; men aposteln
säger: Hvar och en blifve i det stånd, i hvilket han är
kallad. — Vi måste alla underkasta oss försynens skickelser,
förstår du.»
George stod med hufvudet kastadt tillbaka, armarna
korsade öfver sitt breda bröst och med ett bittert leende
på läpparne.
»Om indianerna skulle komma», herr Wilson, »slita er
från hustru och barn och göra er till fånge, för att låta er
hela lifvet igenom träla i deras tjenst — jag undrar, om
ni då skulle anse det som er pligt att förblifva i det stånd,
till hvilket ni kallats! Jag tror nästan ni fast hellre skulle
anse den första löshäst, ni kunde finna, som en försynens
skickelse, eller hur?»
Den gamle herrn blef alldeles förbryllad vid denna
belysning af saken; men ehuru ban var allt utom stark i
meningsstrider, hade ban likväl, i olikhet med många andra
under samma förhållanden, klokheten att ej säga något, då
intet kunde sägas. Han stod således och strök på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
