Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Små missöden vid lagliga affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
en svartklädd allvarsam herre, som satt vid salongsdörren
och tycktes vara prest. »Förbannad vare Kanaan; han
skall vara en träl under trälar, säger skriften.» -
»Men, främling, är det verkligen detta, som skriften
menar?» inföll en lång karl, som stod i närheten.
»Ja, obestridligt. Det har af några outgrundliga orsaker
behagat försynen att döma denna ras till träldom under
långa tider, och vi få ej sätta oss upp mot detta beslut.»
»Godt, då kunna vi ju alla gå på och köpa upp negrer»,
tillade mannen, »då det är försynens vilja, — eller hur, herre?»
tillade han och vände sig till Haley, som stod med
händerna i fickorna vid skorstenen och lyssnade till samtalet.
»Ja», fortsatte den långe, »vi måste ju alla underkasta
oss försynens vilja. Negrer måste säljas och släpas omkring
och hållas under piskan, dertill äro de skapade. A’ inte
de’ der riktigt uppfriskande för er, främling?» frågade
han Haley.
»Har ej så noga tänkt på’t», svarade denne. »Inte
skulle väl jag kunnat utlägga’t så; jag har ju ingen
lärdom, jag. Jag slog mig på yrket bara för att tjena mitt
bröd; gjorde jag något orätt, så tänkte jag de’ kunde bli
tid att ångra det sedan, förstår ni.»
»Och nu kan ni ju spara er det besväret, eller hur?»
fortsatte den andre, »Der ser ni, hvad rlet är bra att känna
till skriften. Om ni bara läst er bibel som den der herrn,
så hade ni vetat det förut och sluppit en hel hop omak.
Ni hade ju bara behöft upprepa ’förbannad vare’ — hvad
var det han hette nu igen? — och allt hade varit klappadt
och klart.» Och främlingen, som var ingen annan än
hedersmannen boskapshandlaren, hvilkens bekantskap vi gjorde på
värdshuset i Kentucky, satte sig ned och började röka med
ett knipslugt leende utbredt öfver sitt långlagda, skinntorra
ansigte.
En lång, smärt ung man, hvilkens uttrycksfulla ögon
vittnade om hög grad af förstånd och hjerta, blandade sig
nu i samtalet och anförde orden: ’Allt det I viljen andra
skola göra emot eder, det gören ock I emot dem.’
»Förmodar», tillade han, »att detta är skriftens ord lika mycket
som ’förbannad vare Kanaan’.»
»Jo, det tycks vara en tydlig och klar test, främling»,
sade John, boskapshandlaren, »för olärdt folk, så’na som oss
åtminstone» — och John bolmade som en vulkan.
Den unge mannen stannade och tycktes vilja tillägga
något, då ångaren plötsligt stannade och det uppstod den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
