Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Små missöden vid lagliga affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanliga rusningen bland sällskapet för att se efter, hvarest
man nu landade.
»Klyftiga karlar, de der båda presterna?» anmärkte
John till en af dem, som tänkte gå i land.
Mannen nickade till bifall.
Då ångaren stoppat, sprang en svart qvinna häftigt
fram öfver landgången, trängde sig genom mängden och
ilade fram till den plats, der slafdriften befann sig, samt slog
armarne omkring den olyckliga varuartikel, som förut
betecknats som »John trettio år», och hvilken hon nu under
tårar och snyftningar helsade som sin man.
Men hvarför ånyo upprepa den gamla historien, som
så ofta omtalats, —- historien om sönderslitna och krossade
hjertan, om de svagare nedbrutna och undertryckta till de
starkares fördel och vinning? Det är ej nödigt att upprepa
denna historia, som täljes om igen hvarje dag, och säkert
kommer fram äfven till hans öron, som icke är döf, om
han ock länge tiger.
Den unge mannen, som nyss fört mensklighetens och
Guds talan, stod med armarne i kors och såg på detta
uppträde. Nu vände ban sig om; Haley stod vid hans sida.
»Min vän», sade ban med qväfd röst, »hum kan ni våga
fortsätta med ett sådant yrke? Se på dessa arma varelser.
Här står jag och fröjdar mig i mitt hjerta åt att komma
hem till hustru och barn, och samma klocka, som ger
signalen till att jag får närma mig de mina, samma klocka
skall skilja dessa makar för alltid. "Var viss, Gud skall
kalla er till domen för detta.»
Slafhandlaren teg och vände sig bort.
»Hör nu», sade boskapshandlaren och vidrörde hans
arm, »det är allt skilnad på prester, tror jag, eller hvad
menar ni? Det der ’förbanuad vare Kanaan’ tycks ej vilja
riktigt gå i den här, eller hur?»
Haley lät höra en missnöjd fnysning.
»Och det är ändå inte det värsta», fortfor John; »det
går kanske inte heller i Herren Gud, då ni skall göra upp
er räkning med honom endera dagen, såsom vi ju alla,
tänker jag, måste göra.»
Haley gick eftersinnande till andra ändan af ångbåten.
»Om jag blott får en eller ett par resor till gjorda med
vinst», tänkte ban, »så tror jag de’ ä’ bäst sluta med det
bär; det börjar just att liksom kännas hett om öronen.»
Och han tog upp sin plånbok och började summera igenom
sina räkningar, en sysselsättning, som måuga affärsmän, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
