Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Små missöden vid lagliga affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
likhet med herr Haley, funnit vara ett osvikligt botemedel
för ett oroligt samvete.
Ångaren lade stolt ut från stranden och fortsatte
muntert som förut sin resa. Männen drefvo omkring, pratande
och rökande. Fruntimren sydde, och barnen lekte, under
det man ständigt kom allt längre framåt.
En dag, då ångaren lagt till för en stund vid en liten
stad i Kentucky, steg Haley i land för att, på platsen uträtta
en liten affär.
Tom, som ej hindrades af sina bojor från att röra sig
en smula omkring, hade gått fram mot relingen och stod
tyst och såg ut öfver bryggan. Efter en stund såg han
slafhandlaren komma tillbaka med raska steg i sällskap med
en färgad qvinna, som bar i famnen ett litet barn. Hon
var ganska väl klädd och följdes af en färgad man, som
bar hennes lilla kappsäck. Qvinnan gick muntert framåt
samtalande under vägen med mannen, som bar kappsäcken,
och gick slutligen öfver landgången. Klockan ringde till
afgång, ångaren hvisslade, maskinen flämtade och arbetade,
och åter dref ångaren fram på floden.
Qvinnan gick framåt mellan kappsäckar och varupackor
på undre däcket och satte sig sedan för att pyssla om sitt
barn. Haley gjorde ett och annat slag omkring på båten
och gick sedan fram, satte sig bredvid qvinnan och började
tilltala henne i en låg, likgiltig ton.
Tom bemärkte, huru det gick ett moln öfver qvinnans
ansigte, och att hon gaf ett hastigt och upprördt svar.
»Jag tror det ej, jag tror det ej!» hörde han henne
säga. »Ni vill bara narra mig!»
»Om du ej tror det, så se här!» sade Haley och tog
fram ett papper; »de’ här är ditt salubref, och här står din
mas’rs namn på det, och jag betalade också en ganska
vacker summa kontant för det, om du vill veta’t.»
»Jag tror ej mas’r kunde vilja bedraga mig så; det kan
omöjligt vara sant!» sade qvinnan allt mer upprörd.
»Du kan ju fråga någon af dessa herrar här, som kan
läsa skrifvet. Hör nu!» sade han till en man, som just
gick förbi; »var god läs de’ här! Den här tösen vill ej tro
mig, då jag säger henne hvad som står här.»
»Jo, det är ett försäljningsbref, undertecknadt af John
Fosdick», sade mannen; »han öfverlåter dermed till er
flickan Lucy och hennes barn. Det är alldeles i sin ordning,
så vidt jag kan se.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
