Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Små missöden vid lagliga affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
»Hvar i all verlden är flickan?» sade han till Tom.
Tom. som lärt sig klokheten af att ej tala i onödan,
kände sig ej manad att meddela sina iakttagelser och
misstankar, utan sade blott, att han ej visste det.
»Hon kan omöjligt hafva stigit af under natten vid
någon tilläggsplats, ty jag var ju vaken och på vakt, hvar
gång båten stannade. I så’na saker litar jag aldrig på
någon annan.»
Dessa ord stäldes i all förtrolighet till Tom, som om
saken bort vara af alldeles särskildt intresse för honom.
Tom svarade icke.
Slafhandlaren genomsökte båten från fören till aktern,
letade bland koffertar, varupackor och balar, rundt omkring
maskinen, vid eldstäderna — allt förgäfves.
»Hör nu, Tom, säg rent ut, livad clu vet om den "här
saken», sade ban, då han slutat sitt fruktlösa letande och
kom tillbaka till Toms plats. »Du vet bestämdt något om’et.
Säg mig icke, att du ingenting vet. Jag såg flickan utsträckt
här klockan omkring tio och sedan klockan tolf, och åter
mellan ett och två, och sedan klockan fyra var hon borta,
och du sof här på platsen hela tiden. Du vet något, du
kan ej neka dertill.»
»Nåväl, mas’r», sade Tom. »fram emot morgonen
snuddade något förbi mig, så jag vaknade till hälften, och då
hörde jag ett starkt plaskande och vaknade riktigt, och då
var flickan borta. Det är allt hvad jag vet om saken.»
Slafhandlaren blef hvarken upprörd eller förvånad,
emedan han, som vi nämnt, var van vid ganska mycket, som
du ej är van vid. Icke en gång närvaron af döden förmådde
med sitt allvar väcka någon känsla af fruktan hos honom.
Han hade många gånger sett döden i ansigtet; han hade
mött honom i sin affär och gjort hans bekantskap, så att
han nu endast tänkte på honom som en sträng och
omed-görlig kund, hvilken på ett oartigt och bråkigt sätt blandade
sig i hans handelsspekulationer. Således gjorde han ej
heller nu annat än svor, att flickan var en slyna, och att han
hade en fördömd otur, och att om det fortgick som det
börjat, så skulle han ej ha en cent öfver på hela resan.
Kort sagdt, han tycktes afgjordt betrakta sig som en
förorättad man, men att saken nu ej stod att hjelpa, då
qvinnan flytt till en stat, som aldrig utlemnade någon flykting
— icke en gång på uppfordran af den ärorika Unionen.
Slafhandlaren satte sig således missnöjd ned med sin lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
