Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Små missöden vid lagliga affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
själ öfver det våldsdåd, som föröfvats emot den arma
lidande varelse, som låg lik en bruten rö dernere, detta
lefvande, kännande, blödande, odödliga bohagsting, som
amerikanska staten likgiltigt, inrangerar bland de varupackor och
balar och koffertar, emellan hvilka hon ligger.
Tom närmade sig och försökte tilltala henne, men hon
svarade blott med djupa suckar. I sitt hjertas välmening
och med tårarne tillrande från ögonen talade han om ett
älskande hjerta i himlen, om en förbarmande Frälsare och
om det eviga hemmet; men ångest hade gjort hennes öra
döft och hennes hjerta otillgängligt för alla nya intryck.
Natten inbröt, en härlig, lugn och stilla natt, med de
tallösa stjernorna blickande som änglaögon ned öfver jorden,
strålande och klara, men — tigande. Der förnams intet
ljud, ingen röst, ingen deltagande stämma från denna
himmel, som tycktes så fjerran. Och efterhand dogo de bort,
den ena efter den andra, äfven dessa jordiska röster, som
under dagen varit uttryck för lifvets allvar och lifvets glädje,
och allt tycktes på ångaren vara försänkt i sömn, så att man
tydligt kunde höra vågsqvalpet mot förstäfven. Tom sträckte
ut sig på en koffert och hörde, der ban låg, gång efter
annan en qväfd snyftning eller qvidan från den förkrossade
varelsen: »O, hvad skall jag göra! O, Herre, gode Herre
Gud, hjelp mig!» och samma ord gång på gång återtagna,
tills allt blef tyst.
Tom vaknade vid midnatt och spratt häftigt till i
sömnen. Något svart for hastigt förbi honom mot ångarens
reling, och han hörde strax derefter ett plaskande i vattnet.
Ingen iner än han såg eller hörde något. Han upplyfte
hufvudet; qvinnans plats var tom. Han steg upp och sökte
rundt omkring utan att finna henne. Det arma blödande
hjertat hade således slutligen funnit hvila, och floden
krusades och sqvalpade lika muntert, som om den ej slutit den
arma människovarelsen i sin kalla famn.
Tålamod, tålamod, alla I, som upprörens öfver dylika
ogerningar! Icke en suck af ångest, icke en tår från den
förtryckte förgätes af »smärtornas man», härlighetens Herre.
På sitt tåliga, förbarmande hjerta bär han hela verldens
ångest och qval. Lid du, som ban, tåligt och verka i
kärlek; ty så sant som han är Gud, »skall hans återlöstas år
komma».
Slafhandlaren vaknade tidigt på morgonen och gick upp
för att se till sitt lefvande fraktgods. Och nu var det han,
som vardt slagen med häpnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
