Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Evangelina - 15. Toms nye husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Tom såg förvånad och litet sårad ut och svarade: »Jag
dricker aldrig, rnas’r!»
»Den visan har jag hört förut, Tom; men vi få väl
se. Det blir särdeles angenämt för alla parter, om du ej
gör det. Bry dig ej mer derom, min gosse», tillade ban
muntert, då han såg, att Tom ännu såg allvarlig ut; »jag
vet nog du menar väl.»
»Ja, mas’r, det gör jag visst», sade Tom.
»Och du skall få goda dagar, Tom», sade Eva. »Pappa
är mycket god mot alla, fast han alltid skämtar med dem.»
»Pappa är dig mycket förbunden för detta vackra
vitsord», sade S:t Clare skrattande, vände sig på klacken och
gick derifrån.
FEMTONDE KAPITLET.
Toms nye husbonde.
Då vår anspråkslöse hjelte nu kommit i beröring med
personer i högre samhällsställning, tordè det vara nödigt
att med några korta ord föreställa dessa för läsaren.
Augustin S:t Clare var son till en rik plantageegare i
Louisiana. Familjen hade ursprungligen varit bosatt i
Canada. Af två bröder, som mycket liknat hvarandra såväl
till lynne som karakter, hade den ene slagit sig ned på en
blomstrande landtgård i Vermout, under det den andre
blifvit en förmögen plantageegare i Louisiana. Augustins
moder tillhörde en fransysk hugenottslägt, som utvandrat
till Louisiana vid tiden för dess första bebyggande. Augustin
och en hans broder voro de enda barnen af dessa föräldrar.
Då den förre af sin moder fått i arf en mycket ömtålig
kroppsbyggnad, hade han på läkarnes tillstyrkan skickats
till sin farbror i Vermont, för att under hans vård och i
ett svalare och sundare klimat blifva starkare, och hade han
der tillbragt Hera af sina uppväxtår.
Under barndomen bemärktes hos honom en utpräglad
och utomordentlig känslighet, som tycktes mer beslägtad
med qvinlig vekhet än med den kraft och fasthet, som
plägar tillhöra hans eget kön. Under tidens lopp öfverväxtes
denna vekhet af mandomens hårda bark, och endast få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
