Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Toms nye husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
S:t Clare skulle fara ned till Orleans med sin kusin», kunde
naturligtvis hela byn ej försumma det vigtiga åliggandet
att deltaga i talet om saken. Pastorn, som lutade starkt åt
abolitionisternas åsigter, var mycket tveksam, huruvida ej
ett sådant steg kunde i någon mån innebära en uppmuntran
till söderns folk att hålla i sig med slafveriet, då deremot
doktorn, som var en afgjord anhängare af
koloniseringssystemet, var böjd att anse, det miss Ofelia borde resa, för
att dermed visa menniskorna i New Orleans, att vi i det
hela vore mildt stämda emot dem. Han var af den åsigten
att söderns folk behöfde uppmuntran. Då omsider det vardt
fullt kändt, att hon verkligen beslutat sig för att resa, blef
hon högtidligt bjuden på te af alla sina vänner och grannar
under en tid af ett par veckor, hvarvid hennes utsigter och
planer vederbörligen utfrågades och underkastades grundlig
pröfning. Miss Moseley, som kom i huset för att hjelpa
till med att sy kläder, lemnade dagligen nya vigtiga
meddelanden rörande miss Ofelias garderob. Man berättade
såsom säkert, att herr Sinclare, som hans namn för korthets
skull uttalades i trakten, hade räknat upp femtio dollars
och gifvit dem åt miss Ofelia och bedt henne köpa kläder
efter eget val, och att man skickat till Boston efter två nya
sidenklädningar och en hatt. Meningarne bland
allmänheten voro delade angående lämpligheten af denna
utomordentliga utgift; somliga ansågo, att saken, om man toge
allt i betraktande, torde kunna för en gång ha skäl för sig,
under det andra kraftigt gjorde gällande, att det varit bättre
att ge pengarne till missionen; men alla voro deremot
öfverens, att aldrig någon sådan parasoll varit sedd i deras
trakter, som den nu från New-York komna, och att hon
hade en sidenklädning, som kunde stå för sig sjelf, hvad
man nu än kunde säga om egarinnan. Det var rykten i
omlopp, som försäkrades vara trovärdiga, att miss Ofelia
äfven hade en broderad näsduk, och man talade äfven om
en näsduk besatt med spetsar rundt omkring; somliga
tillade dessutom, att den var broderad i alla hörnen, men
denna sista punkt blef aldrig fullt utredd, och frågan är i
sjelfva verket ännu i dag oafgjord.
Miss Ofelia, som hon nu visar sig, bär en glänsande
brun resdrägt af linne; hon är lång, rak och kantig. Hennes
ansigte är smalt och med något skarpa linier, läpparne
sammanpressade, såsom hos en, som plägar hafva sin
bestämda mening i alla frågor; de skarpa, mörka ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
