- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : Skildringar från negerslafvarnes lif i Amerikas Förenta Stater /
188

(1892) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Toms nye husbonde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

visa egendomliga, uppmärksamt ransakandë rörelser, som
om de alltid såge efter något att taga vara på.

Alla hennes rörelser voro kantiga, bestämda och
kraftiga, och ehuru hon ej talade mycket, voro hennes ord,
då hon yttrade sig, i hög grad bestämda och gående rakt
på saken.

I sina lefnadsvanor var hon ett mönster af ordning,
regelbundenhet och noggrannhet. Hennes punktlighet var
ofelbar som ett urverk och obeveklig som ett
jernvägs-lokomotiv, och hon visade största förakt och afsky för allt,
som var af motsatt art.

Synden framför alla synder, efter hennes åskådning,
och summan af allt ondt, kunde uttryckas med ett enda
ord, mycket ofta användt och intagande ett framstående
rum i hennes ordförråd — ordet »sjåpighet». Hennes sista
och kraftigaste sätt att uttrycka sitt obegränsade förakt
bestod i att med största möjliga eftertryck uttala ordet
»sjå-pigt», och betecknade hon dermed alla sätt att gå till väga,
som ej på genaste och säkraste vägen ledde till vinnande
af det mål, man beslutat sig för att uppnå. Alla, som
gjorde ingenting, eller som ej till punkt och pricka visste,
hvad de skulle göra, eller som ej valde den genaste vägen
att bringa till slut det de företagit sig, voro föremål för
hennes yttersta förakt; och hon visade jdetta förakt ej så
mycket genom att uttala det, som genom ett slags jernhård
barsk min, som om hon ej gitte säga något om hela
saken.

I fråga om själsodling egde hon ett klart och skarpt
förstånd, hade väl och grundligt studerat historien och
Englands gamla klassiska författare, och hade bildat sig en
orubblig öfvertygelse i frågor inom ett visst trångt begränsadt
område. Hennes religiösa grundsatser voro en gång för
alla färdiga, hade fått sina etiketter i den mest bestämda
och klara form och blifvit upplagda med samma ordning
som tygbundtarne i hennes lappskåp; de voro precis så
många de voro, och det kunde aldrig bli tal om några flera.
Detsamma var förhållandet med hennes åsigter i de flesta
frågor tillhörande det praktiska lifvet, såsom i fråga om de
olika grenarne af hushållsskötsel och om de politiska
förhållandena i hennes hemtrakt. Och till underlag för och
ledning vid allt sitt görande och låtande hade hon sitt lifs
högsta grundsats — samvetsgrannheten. Ingenstädes torde
väl samvetsgrannheten vara så allt beherskande och allt
genomgående som hos Nya Englands qvinnor. Det är med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltom/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free