Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Toms nye husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
dem som med granitformationen; den ligger på djupet,
men uppstiger ock till spetsen af de högsta berg.
Miss Ofelia var en fullständig slaf under hvad hon
borde. Kunde man blott en gång göra det visst för henne,
att det som gemenligen kallas »pbgtens väg» gick i en
bestämd riktning, så skulle säkerligen hvarken eld eller vatten
kunnat afhålla henne från att gå i denna riktning. Hon
kunde, som man säger, »köra hufvudet rakt i väggen»,
eller gå emot en laddad kanon,’ om hon blott säkert visste,
att hennes väg bar åt det hållet. Hennes rättsideal var så
högt stäldt, så allt omfattande och inrymde så få eftergifter
åt mensklig svaghet, att ehuru bon med ifver och verkligt
hjeltemod sträfvade att nå detsamma, hon doclc aldrig i
verkligheten kom derhän, hvarför hon ock naturligtvis
ständigt suckade under känslan af sin ömkliga vanmakt. Hennes
religiositet fick derigenom en anstrykning af något hårdt
och nästan dystert.
Men hur i all verlden bar då miss Ofelia kunnat förmå
sig att resa med S:t Clare, denne muntre, sorglöse,
oordentlige, opraktiske fritänkare, — kort sagdt, med en man,
som oblygt och bekymmerslöst trampade alla hennes käraste
vanor och åsigter under sina fötter?
Jo, för att säga sanningen: det var derför att hon
älskade honom. Medan han var gosse, hade hon haft att
lära honom katekesen, laga hans kläder, kamma hans hår
ocb i allmänhet uppfostra honom för lifvet; och då hennes
hjerta äfven hade en varm vrå, hade Augustin tagit denna
till största delen i besittning för sig sjelf, såsom han var
van att göra bos alla; — och derför blef det ej svårt att
öfvertyga henne om, att »pligtens väg» gick i riktning mot
New-Orleans, och att hon måste komma dit med honom
för att taga vård om Eva och rädda allt annat der från
att, under hans hustrus ständiga sjuklighet förfaras och gå
sin undergång till mötes. Tanken på ett hem utan någon
som vårdade detsamma gick henne till hjertat; derjemte
höll hon af den lilla älskliga flickan, som ingen kunde undgå
att fästa sig vid; och ehuru hon ansåg Augustin såsom
närmast en hedning, älskade hon honom ändå, skrattade
åt hans roligheter ocb öfversåg med hans fel till en grad,
som tycktes vara rent af ofattlig för dem som kände
honom. — Men hvad mera och utöfver det sagda kan vara
att säga om miss Ofelia, derom får läsaren sjelf inhemta
kännedom genom personlig bekantskap.
Här sitter hon nu i sin hytt omgifven af en bel mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
