Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Toms nye husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
koffertarne lyftes från vagnen, hyrkusken fick sin betalning,
och en mängd folk af alla åldrar och storlekar, män, qvinnor
och barn, kommo springande genom de öfre och nedre
gallerierna för att se mas’r gå in. I spetsen för dem gick
en pråligt klädd ung mulatt, tydligen en framstående
person, ytterst modernt utstyrd och behagfullt viftande med
en parfymerad näsduk, som ban hade i handen.
Denna figur utvecklade ett berömvärdt nit för att drifva
bela flocken af tjenare till den andra sidan af verandan,
»Tillbaka med er allesamman! Jag blyges på era vägnar,
Skall ni tränga er in i masters husliga förhållanden första
stunden, han kommer hem?»
Alla sågo skamset på hvarandra vid detta tilltal, som
framfördes med en min af öfverlägsenhet, och bela hopen
stod sammanträngd på vederbörligt afstånd; endast två
handfasta bärare gingo fram och började bära in
respack-ningen.
Då S:t Clare, efter att hafva betalt hyrkusken, vände
sig om, var, i följd af herr Adolfs välbetänkta anordningar,
ingen synlig utom nämnde herre sjelf, ståtande med
siden-vest, urkedja af guld och hvita benkläder och bugande sig
med obeskrifligt behag.
»Ah, Adolf, är det du?» sade hans master, räckande
honom handen; »hur mår du, min gosse?», hvarpå Adolf
med ledighet framsade ett oförberedt tal, som ban de sista
fjorton dagarne omsorgsfullt instuderat.
»Godt, godt», sade S:t Clare och gick vidare, med sin
vanliga vårdslösa och försmädliga min, »allt det der är
ganska bra, Adolf. Se till att sakerna komma riktigt in.
Jag skall komma till folket om ett ögonblick», hvarefter
han ledsagade miss Ofelia till ett större förmak, som
öppnade sig utåt verandan.
Under tiden hade Eva flugit som en liten fågel genom
förstugan och förmaket till ett litet kabinett, som likaledes
hade dörr utåt verandan.
En lång gulblek, mörkögd dam reste sig från en
hvil-soffa, på hvilken hon legat.
»Mamma», sade Eva och kastade sig i ett slags
hänryckning om hennes hals, och omfamnade henne gång
på gång.
»Det är bra — akta dig, barn; du skaffar mig min
hufvudvärk!» sade modern, sedan hon sömnigt kysst henne,
S:t Clare kom nu in och omfamnade sin hustru på ett
redbart och regelrätt sätt, som det anstod en äkta man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
