Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Toms nye husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
och silfverfiskar, med skimmer som af lika många lefvande
diamanter. Omkring fontänen var lagd en väg med
kiselstenar i mosaik i vexlande mönster; denna väg var åter
omgifven af en gräsmatta, fin som grön sammet, under det
en bred körväg omgaf det hela. Två stora orangeträd, nu
höljda med doftande blommor, gåfvo en angenäm skugga,
och i cirkeln omkring gräsmattan voro stälda marmorvaser
i arabeskmönster med de utvaldaste tropiska blomsterväxter.
Jättelika äpplegranatträd med glänsande löf och eldfärgade
blommor, arabiska jasminer med mörka blad och
silfver-glänsande blommor, geranier, yppiga rosenbuskar dignande
under sin tunga börda af rosor, gula jasminer, citrondoftande
verbener, alla täflande i praktfulla färger och rusande dofter,
under det här och der en hemlighetsfull gammal aloe, med
sina underliga, köttiga blad, satt som en åldrig gråhårig
trollkarl och öfvade hemlighetsfulla besvärjelser bland sin
flyktiga omgifning af blommor och vällukter.
Gallerierna, som omgåfvo gården, voro behängda med
gardiner af något slags moriskt tyg, hvilket kunde vid behof
släppas ned för att gifva skydd mot solstrålarne.
Slutintrycket af det bela var att det företedde något på en gång
rikt och romantiskt.
Då vagnen körde in, var Eva alldeles vild af
förtjusning, likt en fågel, som får komma ut ur sin bur.
»O, är det ej härligt, älskligt, mitt kära, älskade hem I»
sade hon till miss Ofelia. »Ar det ej A’ackert?»
»Abjo, ett rätt vackert ställe», sade miss Ofelia och
steg ur; »fast mig tycks det skäligen gammalt och hedniskt.»
Tom steg ned från vagnen och såg sig omkring med
en min af lugn och stilla förtjusning. Man bör ihågkomma,
att negern, som är kommen från det yppigaste och
härligaste land i verlden, bär på djupet af sitt hjerta en verklig
lidelse för allt, som är glänsande, rikt utstyrdt och
fantastiskt, — en lidelse, som i dess råhet och brist på
förädling ådrager sig löje och förakt från den lugnare och
mer sansade hvita folkstammen.
S:t Clare, som i själ och hjerta var en poetisk och
njutningslysten natur, smålog vid miss 01’elias anmärkning
om hans hus, och vände sig till Tom, som stod och såg
sig omkring med hela sitt svarta ansigte strålande af
förtjusning. Han sade till honom:
»Tom, min gosse, det här tycks behaga dig.»
»Ja, mas’r, så här tycker jag nästan det bör se ut.»
Allt detta försiggick pä några ögonblick, under det
Onkel Toms stuga. ig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
