Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
de pina mig till döds. Jag tror bestämdt, att de mer än
något annat vållat min sjukdom; och våra slafvar, det vet
jag, äro då de värsta att kunna pina ut en stackars varelse.»
»Åh, Marie, du ser allting i svart i dag», sade S:t
Clare. »Du vet nog, att det icke är så. Vi ha ju till
exempel dadda, den bästa varelse på jorden, — hvart skulle
du taga vägen utan henne?»
»Ja, dadda är den bästa, jag vet», sade Marié; »och
dadda är ändå så sjelfvisk — så grufligt sjelfvisk, och det
är ett gemensamt fel hos hela hennes ras.»
»Ja, sjelfviskhet är ett grufligt fel», sade S:t Clare
allvarligt.
»Nåväl, tänk nu på dadda», sade Marie; »jag tycker
det är bra sjelfviskt af henne att kunna sofva så tungt om
nätterna; hon vet jag behöfver litet uppassning nästan hvar
timme, då jag har mina svåra anfall, och ändå är hon så
svår att få vaken. Jag är bestämdt sämre nu på
morgonen, derför att jag haft så svårt för att kunna väcka
henne i natt.»
»Men har hon ej suttit uppe hos dig många nätter
under sista tiden, mamma?» sade Eva.
»Hvad vet du derom?» sade Marie strängt; »hon har
väl beklagat sig, kan jag förstå.»
»Nej, hon beklagade sig ej; hon talade endast om för
mig, så svåra nätter du haft — och så många å rad!»
»Hvarför låter du ej Jane eller Rosa byta ut henne
en eller annan natt och låta henne hvila?» sade S:t Clare.
»Huru kan du föreslå något sådant!» sade Marie. »S:t
Clare, du tänker då bra litet på hvad du säger! Så nervös,
som jag är, oroas jag af det allra minsta, och en ovan
hand omkring mig skulle kunna bringa mig alldeles från
förstånd och vett. Om dadda kände det deltagande för mig,
hon borde känna, skulle hon naturligtvis vakna lättare. Jag
har hört talas om dem, som haft så tillgifna tjenare, men
det har aldrig varit mitt öde!» och Marie suckade.
Miss Ofelia hade lyssnat till detta samtal med en min
af allvar och spänd uppmärksamhet och tycktes besluten
att fullt stadga sin öfvertygelse, innan hon inlät sig på
någon anmärkning.
»Nåväl, dadda är nog snäll på sitt sätt», sade Marie;
»hon är mild och höflig, men hennes hjertelag är sjelfviskt.
Hon tycks aldrig vilja sluta med sitt tröttsamma pjåkande
efter den der mannen hon har. Ty, ser du, när jag gifte
mig och flyttade hit, måste jag naturligtvis ta henne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
