Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
mig hit, men min far kunde ej undvara hennes man. Han
var skicklig haudsmed och naturligtvis alldeles oumbärlig
der hemma, och jag tyckte och sade redan då, att det var
bäst för både dadda och honom, att de med ens skildes,
då det vore högst osannolikt, att de någonsin vidare kunde
få lefva tillsammans. Jag önskar nu, att jag hade bestämdt
yrkat derpå och strax gift dadda med någon annan, men
]ag var enfaldig och efterlåten, och ville ej tvinga dem.
Jag sade dadda vid samma tid, att hon omöjligt kunde få
träffa honom mer än en eller två gånger mera i lifvet, ty
luften på min fars egendom är ej passande för min helsa,
så att jag ej kan fara dit; och jag rådde henne att välja
sig någon annan man, men nej — det ville hon icke veta
af. Dadda har i vissa stycken en halsstarrighet i sitt väsen,
som ingen kan se, såsom jag gör det.»
»Har hon barn?» frågade miss Ofelia.
»Ja, hon har två stycken.»
»Kanske känner hon det svårt att vara skild från dem?»
»Kan nog hända; men icke kunde jag väl taga dem
med mig hit. De der små, smutsiga grisarne — hur skulle
jag stå ut med dem omkring mig! Och dessutom skulle
de upptaga för mycket af hennes tid; — men jag tror nog
dadda har gått med ett slags sorg efter dem. Hon ville
omöjligt gifta sig med någon annan; och jag tror nästan,
att fast hon ser hur väl jag behöfver henne och hur svag
min helsa är, hon skulle vara färdig att, om det vore i
morgon dag, fara tillbaka till sin gamle man, om hon blott
finge det. Ja, sannerligen tror jag det ej», tillade Marie,
»ty så sjelfviska äro dessa varelser, äfven de bästa af dem.»
»Ja, det är grufligt att tänka derpå», inföll S:t Clare torrt.
Miss Ofelia såg skarpt på honom och märkte det
uttryck af harm och undertryckt bitterhet, som for öfver
hans ansigte och spelade omkring hans läppar, då han sade
dessa ord.
»Nå, dadda har alltid varit min gunstling», fortfor Marie;
»jag önskade, att någon af era tjenare der i norden kunde
se in i hennes klädskåp; — klädningar af siden och muslin
och till och med en af äkta kammarduk har hon hängande
der. Jag arbetade ibland hela aftnar med att garnera hennes
mössor och få henne i ordning, då hon blef bortbjuden.
Och hvad misshandling angår, vet jag sannerligen ej hvari
den skulle bestå. Hon har ej blifvit piskad mer .än på sin
höjd en eller två gånger bela sitt lif. Hon får hvarje dag
sitt starka kaffe och te med hvitt socker. Det är visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
