Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
slog sina armar om henne — »och här, dadda, skall du få
min luktvattenflaska.»
»Hvad? O, mitt vackra hjertegull — den der
guldflaskan med ädelstenarne! Det passar sig ej på något sätt.»
»Hvarför ej? Du behöfver den, men icke jag. Mamma
nyttjar alltid sådant mot sin hufvudvärk, och du skall få
känna, du blir bättre. Nej, du måste taga den, för att göra
mig glädje, förstår du.»
»Åh, hör hur hon kan tala, det älskade barnet!» sade
dadda, då Eva stack flaskan i hennes barm, kysste henne
och sprang nedför trappan’ till sin mor.
»Hvarför har du dröjt?» frågade denna.
»Jag stannade bara för att ge dadda min
luktvattenflaska, att ha med sig till kyrkan.»
»Eva», sade Marie och stampade otåligt med foten;
»din guldflaska till cladda! När skall väl du lära dig, hvad
som passar sig? — Gå strax på ögonblicket och tag den
tillbaka!»
Eva såg nedslagen och sorgsen ut och vände sig långsamt.
»Hör nu, Marie, bry dig ej om barnet; låt henne göra
som hon vill», sade S:t Clare.
»S:t Clare, huru skall hon en gång reda sig i verlden?»
sade Marie.
»Ja, hvem vet!» sade S:t Clare; »men i himlen skall
hon säkert reda sig bättre än både du och jag.»
»Ack pappa, säg ej så!» sade Eva och vidrörde lätt
hans arm; »det gör mamma så ondt.»
»Nåväl, kusin, är du färdig att gå till kyrkan?» frågade
miss Ofelia och vände sig tvärt om mot S:t Clare.
»Jag ämnar ej gå dit. Tack eljes för frågan!»
»Jag önskade, att S:t Clare ville någon gång gå till
kyrkan», inföll Marie, »men ban har ej en skymt af religiös
känsla. Det är icke alls aktningsvärdt.»
»Jag vet det», sade S:t Clare. »I fruntimmer gån väl
till kyrkan, tänker jag, för att lära er att taga er ut i
verlden, och er fromhet sprider aktningsvärdhet öfver oss.
Om jag någonsin skulle gå till kyrkan, ginge jag hellre dit
dadda går; der har man åtminstone något, som håller en
vaken.»
»Hvad? Dessa skrålande metodister? Gräsligt!» återtog
Marie.
»Hvad som helst, hellre än det döda hafvet i edra
aktningsvärda kyrkor, Marie. Allvarsamt taladt, det är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
