Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Toms nya matmor och hennes åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
fordra för mycket af en menniska. — Eva, tycker du om
att gå? Stanna hellre hemma och lek hos rnigl»
»Tack, pappa; men jag går hellre till kyrkan.»
»Men är der ej förfärligt ledsamt?» frågade S:t Clare.
»Jo, jag tycker det är ledsamt ibland, och sömnig blir
jag ock, men jag söker hålla mig vaken.»
»Men hvarför går du då?»
»Jo, ser du, pappa», sade hon hviskande, »kusin har
sagt mig, att Gud vill, att vi skola komma dit, och han
ger oss ju allting, förstår du, och då är det ej för mycket,
att vi göra det ban vill. Och så är det i det bela ej just
så tröttsamt ändå.»
»Du ljufva, lilla kära själ I» sade S:t Clare och kysste
henne; »gå då, min snälla flicka, och bed för din fader!»
»Ja visst, det gör jag alltid», sade barnet och sprang
efter modern till vagnen.
S:t Clare stod på trappan och kastade slängkyssar till
henne, då de foro; hans ögon stodo fulla af tårar.
»O Evangeline, med rätta bär du ditt namn», suckade
han. »Gud har ju gjort dig till ett evangelium för mig.»
Så kände han det i detta ögonblick; derpå rökte han
en cigarr och läste en tidning och glömde sitt lilla
evangelium. Var han väl så olik menniskor i allmänhet?
»Du förstår, Evangeline», sade hennes moder; »det är
alltid rätt och skickligt att vara vänlig mot tjenarne, men
det är ej passande att behandla dem som sina anhöriga
eller som man behandlar personer af sin egen
samhällsställning. Om dadda till exempel vore sjuk, skulle du väl
ej vilja låta henne ligga i din säng, eller hur?»
»Jo, mamma, det skulle jag riktigt gerna vilja, för det
vore då lättare att få sköta om henne, och för det att min
säng, som du vet, är bättre än hennes.»
Marie vardt alldeles förtviflad öfver den fullkomliga
brist på moralisk insigt, som röjdes i detta svar.
»Hvad skall jag taga mig till för att göra mig
förstådd af detta barn?» sade hon.
»Ingenting», sade miss Ofelia betydelsefullt.
Eva såg ett ögonblick sorgsen och förvirrad ut; men
barn qvarhålla lyckligtvis aldrig länge ett intryck, så att
hon efter en kort stund skrattade muntert åt de vexlande
föremål hon såg genom vagnsfönstret, under det de foro
framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
