Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
undersökte den och riktade mynningen mot den punkt i
passet, der den förste mannen skulle bli synlig.
En af de mest modiga följde Tom, och sedan början
nu var gjord, började hela sällskapet i*öra sig fram mot
klippan, de efterföljande drifvande på dem, som voro
framför dem, fortare än de skulle ha gått af sig sjelfva. Framåt
gick det, och efter några ögonblick var Toms väldiga gestalt
i sigte, nästan vid randen af bergskrefvan.
George gaf eld; skottet träffade honom i sidan; men
ehuru sårad, ville han ej vika tillbaka, utan sprang med
ett vrålande som från en ilsken tjur tvärt öfver skrefvan
ocb rakt in på flyktingarne.
»Vän!» sade Fineas, i det ban plötsligt stgg fram och
mottog honom med en puff af sina långa armar, »vi
behöfva dig ej här.»
Han föll tillbaka i skrefvan, ramlade ned bland träd,
buskar och lossnade stenar, tills han mörbultad och
jem-rande sig blef liggande trettio fot ned i djupet. Fallet skulle
hafva blifvit hans död, om det ej hämmats och mildrats
derigenom att hans kläder fastnade i grenarne af ett stort
träd; men ban föll likväl med betydlig hastighet och vida
fortare, än som var lämpligt eller angenämt.
»Herre, hjelp oss! De äro riktiga djeflar», sade Marks,
och anträdde återtåget öfver klipporna med vida större ifver,
än han visat, då det gälde att följa med på uppmarschen,
hvarefter bela skaran följde efter honom i brådstörtad flykt,
som kom den tjocke polismannen att flåsa ocb pusta af
all kraft.
»Jag vill säga er, kamrater», sade Marks, »det är bäst,
att ni genast går rundt omkring och hjelper upp Tom
.dernere, medan jag tar min häst ocb rider tillbaka efter hjelp; ja,
det blir bäst», hvarefter han, utan att låtsa sig höra de rop
och förbannelser, som uppstämdes efter honom, lät ord och
handling blifva ett, och snart sågs galoppera bort från allt
sammans.
»Har man nå’nsin sett maken till feg stackare?» sade
en af karlarne. »Här kommer ban och vill göra affärer,
och sen tar han till schappen ocb lemnar oss på detta sätt.»
»Nå väl, vi få lof att hjelpa upp den der karlen», sade
en annan. »Fast mig kan de’ då sannerligen qvitta lika,
om han är död eller lefvande.»
Karlarne, vägledda af Toms stönande, stubblade fram
öfver stubbar, kullfallna träd och buskar till den plats, der
hjelten låg och ömsom jemrade sig och ömsom svor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
