Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
»Det är bra. Der ha vi Mikael och Stefan och Amaria».
utropade Fineas gladt. »Nu a^o vi räddade, så säkert, som
om vi redan vore framme.»
»Nå, men stanna nu och gör något för denne stackars
man; ban stönar så grufligt», sade Eliza.
»Det skulle endast vara en kristlig gerning», fortsatte
George. »Låt oss lyfta upp honom och föra honom med oss.»
»Och få honom doktorerad bos qväkarne!» sade Fineas;
»det vore just något, det! Nåväl, hvarför icke? Låt oss nu
se till hur det är fatt med honom». Och Fineas, som under
sitt lif som jägare och i skogarne vunnit liten iusigt i
fältskärskonstens enklaste handgrepp, knäföll bredvid den sårade
mannen och började närmare undersöka hans tillstånd.
»Marks», sade Tom, »är det du, Marks?»
»Nej, sannolikt är det ej så, vän», sade Fiueas. »Marks
lär ej fråga efter dig, om ban blott räddar sitt eget skinn.
Han är länge sedan sin väg.»
»Jag tror, det är slut med mig», sade Tom. »Den
fege hunden, som lemnar mig att dö ensam! Min gamla
mor sade mig ständigt, att det skulle gå så.»
»Nej, men hör på den stackars varelsen! Han har en
mor också», sade deu gamla negrinnan. »Jag kan ej annat
än ömka mig öfver honom.»
»Sakta, sakta, vän! Krångla och bråka ej nu», fortfor
Fineas, då Tom ryckte på sig och stötte undan hans hand.
»Du har ingen utsigt att gå igenom, om jag ej får stilla
blödningen.» Och Fineas sysslade ifrigt med att få i
ordning ett tillfälligt förband, hvartill ban använde sin egen
näsduk och hvad hau kunde hopsamla från de andra af
sällskapet.
»Det var ni, som skuffade ned mig», sade Tom svagt.
»Nåväl, hade jag ej gjort det, skulle du ha skuffat ned
oss, ser du», sade Fmeas och lutade sig ned för att anlägga
förbandet. »Se så, låt mig nu fästa det här. Vi mena väl
med dig och ha intet ondt i siunet. Vi skola föra dig till
ett hus, der man skall sköta dig som en prins; din egen
mor skulle ej göra det bättre.»
Tom stönade och tillslöt ögonen. Hos sådana, som
ban, äro kraft och beslutsamhet af uteslutande fysisk art
och försvinna med detsamma deras blod börjar flyta, så att
den väldiga gestalten nu tycktes rent af ömklig i sin
hjelplöshet.
Det andra sällskapet hade under tiden kommit fram.
Man tog bort sätena ur vagnen. Buffelhudarne lades fyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
