Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den frie mannen försvarar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
dubbla ocb utbreddes på bottnen utefter den ena sidan,
och fyra män hade all svårighet att upplyfta Torns tunga
kroppshydda i vagnen. Innan kan kunde fås dit, hade han
fallit i fullständig vanmakt. Den gamla negerqvinnau satte
sig ned på vagnsbottnen och lade, i öfvermåttet af sitt
medlidande, hans hufvud i sitt sköt. Eliza, George och Jim
delade, så godt sig göra lät, det öfriga utrymmet, hvarefter
man började röra sig framåt.
»Hvad tror ni om honom?» sade George, som satt på
framsätet bredvid Fineas.
»Ah, det är endast ett ganska prydligt köttsår, och det
har ej just blifvit bättre genom de knuffar och skrapor han
fått under fallet dit ned. Det har blödt med besked och
tappat af honom rätt bra humör och annat mer, men ban
går nog igenom och får kanske lära sig ett och annat på
köpet.»
»Jag är glad, att du säger så», sade George. »Det
skulle alltid hafva känts svårt att bära, om jag vållat hans
död, äfven om jag hade rätten på min sida.»
»Ja», sade Fineas, »döda är en otäck sak, huru man
än vill vända det, och antingen det gäller folk eller djur.
Jag har varit en väldig jägare i mina dar, och jag kan
berätta dig, att jag en gång såg en råbock, som fått ett
skott och nu låg döende, och ban såg på en med en blick,
som rent af kom en att känna sig brottslig, för att en dödat
honom; och med menskliga varelser är det en ändå
allvarsammare sak, då det är så, som din hustru säger, att efter
döden kommer domen. Ja, jag tror ej mitt samfunds
åsigter i dessa ämnen äro för stränga, och ehuru jag blifvit
uppfödd och lefvat under andra förhållanden, har jag kunnat
förena mig med mina trosbröder ganska bra.»
»Men hvad skola vi nu företaga oss med den här
stackars karlen?» frågade George.
»Ah, honom ska’ vi föra till Amaria’s. Der ha vi
gamla farmor Stefens — Dorkas, som de kalla henne — och
hon är en riktigt utmärkt sjuksköterska. Hon tar
sjukskötseln som en belt naturlig sak och känner sig aldrig så
bra och glad, som då hon får en sjuk att passa på. Vi
få lemna honom åt henne, tänker jag, för en fjorton dagar
eller så vid pass.»
En timmes åkning förde sällskapet till en vacker
landtgård, der våra trötta resande mottogos med en riklig
frukost, Tom Loker nedbäddades omsorgsfullt i en säng, som
var betydligt renare och mjukare än den han var van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
