Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
konst, som förstår att med den djupaste underdånighet i
sätt förena den orubbligaste envishet att vinna sitt mål.
Dinah var en fulländad mästarinna i konsten att finna
alla möjliga ursäkter för hvad helst hon än gjorde. För
henne stod det som en sjelfklar sak, att en kokerska aldrig
kan misstaga sig, och så har en kokerska i ett af söderns
kök en hel mängd hufvuden och skuldror, på hvilka hon
kan vältra all möjlig synd och mensklig svaghet, så att bon
sjelf kan stå felfri och skuldlös. Om någon del af en
middag var misslyckad, hade hon genast till hands femtio
obestridliga orsaker dertill; och det var onekligen icke hennes
fel, utan berodde uteslutande på femtio andra personer,
som bon med ospardt nit nedskällde.
Men det var endast sällan, som Dinabs slutresultat var
misslyckadt. Ehuru hennes sätt att gå till väga var i hög
grad planlöst och allt tycktes gå på måfå och utan
beräkning af vare sig tid eller rum; — ehuru hennes kök
vanligen erbjöd en anblick, som hade en orkan nyss genomfarit
det och besörjt städningen; och ehuru hon för hvad som
behöfdes vid matlagningen hade nästan lika många
för-varingsställen, som dagarne i året — hade man likväl blott
tåla?nod att vänta tills hon fann det lämpligt, så kom säkert
hennes middag fram i allra bästa ordning, och lagad på
ett sådant sätt, att äfven en läckergom ej kunde hafva något
att anmärka.
Det var just den tid Dinah skulle taga itu med
tillagningen af middagen. Då hon alltid behöfde långa
mellanstunder för hvila och fundering och var mån om att såvidt
möjligt slippa besvära sig för mycket, fanns hon nu sittande
på köksgolfvet rökande en liten pipsnugga, som var hennes
trogua hjelpreda och den lion plägade använda som ett
slags rökelsekar, när helst hon kände sig i behof af goda
iugifvelser vid sin konstutöfning. Att röka sin pipa var
Dinabs sätt att åkalla den husliga härdens gudamakter.
Rundt omkring henne sutto åtskilliga medlemmar af
detta uppväxande slägte, hvarpå hemmen i södern alltid
hafva så stort öfverflöd, och hvilka nu voro sysselsatta med
att sprita ärter, skala potatis, plocka foglar och andra
förberedande göromål, hvarunder Dinah allt emellanåt afbröt
sina djupa funderingar, för att med en slef, hon hade
bredvid sig, utdela puffar och smällar åt sina ungdomliga
medhjelpare. Sanning är, att Dinah regerade bland dessa unga
ullbufvuden med en riktig jernspira, och att hon tycktes
anse dem vara till endast för att »bespara henne fjäten»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
