Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
fem sockerkoppar, en i hvarje vrå i huset, att hon torkar
tallrikarne ena dagen med en damastservet och nästa dag
med en trasa från någon gammal kjol? Men resultatet
blir, att hon skaffar fram ypperliga middagar och kokar
utmärkt kaffe, och du måste bedöma henne, såsom man
bedömer statsmän och krigare, efter hennes framgång.»
»Men slöseriet — kostnaden!»
»Nåväl, lås in allt hvad du kan och göm noga
nycklarne. Lemna endast ut smulvis, och fråga aldrig efter
hvart det tar vägen eller hvad som blir öfver. Let är det
bästa.»
»Det der gör mig orolig, Augustin. Jag kan ej hjelpa,
att jag känner det som om dina tjenare ej vore rilctigt ärliga.
Är du säker på att man kan lita på dem?»
Augustin skrattade hejdlöst åt miss Ofelias allvarliga
och ängsliga uppsyn, då hon gjorde denna fråga.
»O kusin, nej det här är då alldeles ypperligt! Ärliga!
Alldeles som skulle man kunna vänta något sådant! —
Ärliga! Nej, det äro de ej. Hvarför skulle de vara ärliga?
Och hvad i all verlden skulle förmå dem till ärlighet?»
»Men har du ej undervisat dem om deras pligt?»
ȁh, prat! Hvad undervisning tycker du jag skulle
ge dem? Ser jag ut som en skolmästare? Hvad Marie
angår, så bar hon med all säkerhet tillräckligt mocl för att
slå ihjel en hel plantage-hesättning, om jag läte henne
hållas; men oärligheten skulle hon ej kunna taga ur dem.»
»Men finnas ej några ärliga ibland dem?»
»Åhjo, det finns en och annan själ, som naturen skapat
så ohjelpligt enfaldig, sann och trogen, att ej ens det sämsta
möjliga inflytande förmår förderfva den. Men du förstår,
från spädaste barndomen ser och känner det färgade barnet,
att den enda väg, som erbjuder sig, går genom list och
knep. Negern har ingen annan möjlighet att taga sig fram,
hvarken med sina föräldrar, sin missis, eller med sina
lekkamrater, unga mas’r och missie. De måste nödvändigt
och oundvikligt vänja sig vid knep och smygvägar. Man
får ej fordra annat af negerslafven, och det är orätt att
straffa honom derför. Då man fordrar ärlighet, bör man
besinna, att slafven hålles nästan som barn i huset och i
så beroende ställning, att ingenting drifver honom att inse
och erkänna någon eganderätt, eller att hans husbondes
goda icke är hans eget, om han blott kan komma åt det.
För min del begriper jag ej, huru sådana kunna vara ärliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
