Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
»Kanske kommer da sjelf derhän en eller annan dag.
Jag skulle vilja se dig då; du skulle nog lika gerna som
jag vilja få dig en droppe för att glömma din uselhet.»
»Hör nu, Prue, låt oss få se på dina skorpor. Missis
här vill nog köpa dem.»
Miss Ofelia tog ett par dussin ur korgen.
»De’ ligger väl några poletter i den gamla spräckta
krukan der öfverst på hyllan», sade Dinah. »Klif upp du,
Jake, och ta’ ned den».
»Poletter — hvartill har du dem?» frågade miss Ofelia.
»Jo, vi köpa såna af hennes mas’r, och hon lemnar
oss bröd för dem.»
»Och då jag kommer hem, räkna de mina pengar och
poletter och se efter, om de’ stämmer, och om de’ fattas,
så slå de mig nästan till döds.»
»Och det är rätt åt dig», sade Jane, kammarjungfrun,
näbbigt, »då du tar deras pengar och super dig drucken.
Det är så, hon gör, missis.»
»Och så skall jag göra; jag kan ej lefva på annat sätt;
jag måste supa och glömma mitt elände.»
»Det är syndigt och mycket dumt», sade miss Ofelia,
»att stjäla din husbondes pengar och med dem göra dig till
ett djur.»
»Ja, det är nog mycket riktigt, det, missis; men jag
vill göra det ändå; ja, det vill jag. Jag önskar jag vore
död, och att de’ vore slut på hela uselheten!» Och
långsamt och ansträngdt reste hon sig och lyfte åter korgen
på hufvudet; men innan hon gick, såg hon på
qvarteron-fiickan, som ännu stod qvar och koketterade med sina
rö-hängen.
»Du tycker väl, du är riktigt fin, du med dem der,
och står nu och sjåpar dig och knycker på hufv’et och ser
ner på alla andra. Åh, strunt! Du lefver nog kanske tills
du blir ett fattigt, gammalt utslitet kräk, som jag. Jag
hoppas vår Herre låter dig bli det, och få se då, om du ej
vill supa — supa — supa dig sjelf ned i pinan, och de’
vore just rätt åt dig!» — och med ett ilsket tjut lemnade
qvinnan rummet.
»Otäckt gammalt kreatur!» sade Adolf, som kommit in
för att hemta rakvatten åt sin husbonde. »Vore jag hennes
master, skulle jag allt ge på henne värre, än hon redan fått.»
»De’ skulle du ej kunna på något sätt», sade Dinah.
»Hennes rygg är vackert sönderpiskad nu — hon kan aldrig
få ihop klädningen öfver den nu mera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
