Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
»Jag tycker så’na der djupt sjunkna varelser ej borde
tillåtas att gå omkring i fina bus», sade miss Jane. »Eller
hvad är er åsigt, herr S:t Clare?» frågade hon och vände
behagsjukt hufvudet åt Adolf.
Vi böra erinra, att bland annat, som Adolf tillegnat
sig af sin husbondes tillhörigheter, han äfven antagit hans
namn och adress, och att han således vanligen inom de
färgade sällskapskretsarne i New Orleans gick och gälde
såsom hr S:t Clare.
»Jag delar fullkomligt er mening, miss Benoir», sade
Adolf.
Benoir var Marie S:t Clare’s familjenamn, och Jane var
en af hennes tjenarinnor.
»Tillåter ni mig att fråga, miss Benoir, om de der
nipperna äro ämnade för balen i morgon afton? De äro
verkligen bedårande vackra!»
»Jag undrar just, herr S:t Clare, hur långt I karlar tänken
gå i oblyghet!» sade Jane och skakade åter på sitt lilla
vackra hufvud, så att örhängena klingade. »Jag skall ej
dansa med er på hela aftonen, om ni frågar mig något mer.»
»O, så grym kan ni ej vara! Jag dör af nyfikenhet
att få veta, om ni ämnar visa er i er rosenröda
tarlatans-klädning», sade Adolf.
»Hvad är det fråga om?» inföll Bosa, en vacker och
retande liten qvarteronfiicka, som i samma ögonblick kom
hoppande nedför trappan.
»Ah, herr S:t Clare är så påflugen!»
»På min ära!» sade Adolf. »Jag lemnar nu åt miss
Rosa att svara.»
»Jag vet att han alltid är näsvis», sade Rosa och stod
och vägde på sin lilla fot och såg gäckande på Adolf.
»Han retar mig alltid, tills jag blir förargad.»
»Ack, mina damer, mina damer! Ni vill då alldeles
krossa mitt hjerta, ni båda», fortfor Adolf. »Man skall snart
finna mig död någon morgon i min säng, och ni har det
då på ert samvete.»
»Nej, hör nu, hur den afskyvärde talar!» ropade båda
damerna, skrattande öfverljudt.
»Se så, ut med er nu!» sade Dinah. »Jag står ej ut
med, att ni väsnas och är mig i vägen här i köket med
ert fåniga prat!»
»Tant Dinah är arg för att hon ej får vara med på
balen», utbrast Rosa.
»Jag bryr mig ej de’ bittersta om era ljusfärgade baler»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
