Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
»Men har aldrig någon talat till er om Herren Jesus,
som älskade oss, arme syndare, och dog för oss?»
»Vet ingenting om de’ der», sade gumman. »Mig har
ingen älskat, se’n min gubbe dog.»
»Hvar är ni född?» frågade Tom.
»Uppe i Kentucky. En man höll mig der, att föda
upp barn för marknaden, och sålde dem, så snart de blefvo
stora nog; till slut sålde ban mig till en slafhandlare, och
min mas’r fick mig från honom.»
»Och hvad förde er in på den här onda vägen att
dricka?»
»Jag gjorde det för att komma ifrån mitt elände. Jag
fick ett barn, sedan jag kom hit, och jag trodde då jag
skulle få någon att uppföda, eftersom mas’r inte var
slafhandlare. De’ var den näpnaste lilla unge och missis tycktes
först vara sinnad att låta mig få ha honom; han skrek
aldrig och var så rar och knubbig. Men så blef missis
sjuk, och jag skötte henne, och då fick jag ock febern och
miste all min mjölk, och barnet tynade bort och blef bara
skinn och ben, och missis ville ej köpa mjölk åt barnet.
Och hon ville aldrig höra talas om att jag ej hade mjölk.
Och så sa’ bon, att hon visste jag kunde föda honom med
annan mat, och barnet bara tynade och skrek, skrek dag
och natt, och jag såg det blef bara skinn och ben, och
missis blef led vid’et och sa’ de’ vara bara trilskbet af mig.
Hon önskade, att de’ vore dödt, sa’ hon; och hon ville ej
låta mig ha’ det om nätterna, för de’ höll mig vaken, sa’
hon, så jag dugde till ingenting. Hon hade mig hos sig
om nätterna i sitt rum, och jag måste lägga barnet i en
liten skrubb ett stycke bort, och der skrek det sig till döds
en natt. Ja, det gjorde det; och då tog jag till att dricka
för att få skriket ur öronen på mig! Ja, det gjorde jag —
och dricka skall jagi Ja, det skall jag, om jag ock
kommer till pinan för’et. Mas’r säger, jag skall komma till
pinan, ocli jag säger honom att jag redan är deri»
»Stackars, stackars varelse!» sade Tom. »Har aldrig
någon sagt er, huru Herren Jesus älskade er och dog för
er? Ha de aldrig sagt er, att han vill hjelpa er, och att
ni kan komma till himlen och få ro till slut?»
»Jag ser väl ut, jag, som jag vore på väg till himlen»,
sade gumman; »är de’ ej dit de hvita gå? Tänk om de
skulle träffa mig der! Nej, jag går hellre till pinan, så
kommer jag bort från mas’r och missis. Ja, de’ gör jag
Onkel Toms stuga. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
