Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ytterligare om miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
varit tjufaktigt och begifvet på starka drycker, och då kan
man ej hoppas väcka något deltagande för henne.»
»Men det är ju riktigt himmelskriande, det är gräsligt,
Augustin, och det skall säkert nedkalla härand öfver er.»
»Min bästa kusin, det var ej jag, som gjorde det, och
jag kan här icke hjelpa. Kunde jag, så skulle jag ingripa.
Om lågsinnade, råa menniskor handla i enlighet med sin
natur, hvad kan jag göra dervid? De ha full rättighet att
göra hvad de vilja; de äro oansvariga sjelfherskare. Det
tjenar till alls intet att blanda sig i deras handlingar; vi ha
ingen lag som förmår verksamt förhindra sådana öfvergrepp.
Det bäsfa vi kunna göra är att tillsluta ögon och öron och
låta sakerna ha sin gång. Det är den enda utväg som
återstår oss.»
»Men hur kan du tillsluta ögon och öron? Huru kan
du lemna sådant åt sig sjelf?»
»Mitt kära barn, hvad vill du jag skall göra? Här ha
vi ibland oss ett slägte af usla, okunniga, håglösa, retsamma
varelser, och dessa utan minsta vilkor eller förbehåll i
händerna på sådana, som folket är mest i vår verld, sådana,
som lika litet taga hänsyn till andra, som de ega förmåga
att styra sig sjelfva, och hvilka ej en gång kunna klart
inse sin egen iördel — ty detta är verkliga förhållandet
med den drygaste delen af menniskoslägte! Uti ett
samhälle, som är sammansatt på detta sätt — hvad kan väl
en man med heder och menskliga känslor göra annat, än
att, så långt ban förmår, tillsluta sina ögon och stålsätta
sitt hjerta? Jag kan ej köpa hvarje usling jag ser. Jag
kan ej uppträda som vandrande riddare och företaga mig
att skipa rättvisa i hvarje enskildt fall af orättfärdighet,
som öfvas i en stad som denna. Det bästa jag kan göra
är att hålla mig ur vägen för sådant.»
Det hvilade öfver S:t Clares vackra ansigte ett uttryck
af sorg och bitterhet, under det ban sade detta. Sedan
återtog ban plötsligt sin munterhet och fortfor leende:
»Se så, kusin, stå nu ej längre och se ut som en af
ödets gudinnor; du har endast kastat en blick bakom
ridån och fått se ett exempel på hvad som än under en
och än under en annan form förekommer öfverallt i
verlden. Om vi skulle spana och forska i lifvets alla mörka
vrår och vinklar, skulle vi aldrig få en enda glad stund.
Det vore alldeles detsamma som att börja granska
enskildheterna i Dinah’s kök»; — och S:t Clare kastade sig äter
baklänges på soffan och fördjupade sig i tidningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
