Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ytterligare om miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
henne mer än någon lefvande varelse, men skulle hafva
sagt detsamma till den heliga jungfrun sjelf, om hon velat
blanda sig i hans anordningar.»
»Jag hörde stundom min moder afhandla med honom
enskilda förekommande händelser och hur hon sökte att
väcka hans deltagande. Han plägade då möta de
bevek-ligaste böner med en kallt afvisande höflighet och
likgiltighet. ’Allt går derpå ut’, brukade ban säga, ’huruvida
jag skall skilja mig från Stubbs eller behålla honom i min
tjenst. Stubbs är i högsta grad punktlig, redbar och
kraftfull, den bäste arbetsförman man kan önska, och ej hårdare
och strängare, än hvad sådana bruka vara. Någon
fullkomlighet kunna vi ej fordra, och om jag behåller honom,
måste jag gifva mitt stöd åt hela hans sätt att sköta sig,
äfven om dervid förekommer ett och annat, som kunde
vara annorlunda. All styrelse måste medföra en viss
stränghet. Allmänna regler kunna svårligen tillämpas i alla
enskilda fall.’ Denna sista grundsats tycktes min far betrakta
såsom fullt afgörande vid de flesta öfverklagade fall af
grymhet, och sedan ban uttalat detta sitt sista ord, plägade han
utsträcka sig på soffan, såsom den der afslutat hvad ban
haft att göra, för att, allt eftersom det fogade sig, taga sig
en lur eller läsa en tidning.»
»Säkert är att min far i hög grad egde de egenskaper,
som kunde hafva gjort honom till en framstående statsman.
Han kunde hafva delat Polen lika lätt som han styckade
en apelsin, och lika lugnt och systematiskt, som någon annan,
trampat Irland under sina fötter. Slutligen förtviflade min
moder om att vinna något, och gaf efter. Först på den
stora räkenskapsdagen varder det uppenbart, hvad sådana
ädla och känsliga hjertan som hennes fått erfara vid att
hafva alldeles hjelplöst kommit med in i en afgrund af
grymhet och orättfärdighet, såsom de se saken, och utan
att hafva någon som känner det på samma sätt. För sådana
naturer är hela lifvet en enda lång sorg, i en så helvetisk
verld, som den vi lefva i. Hvad återstod väl nu för henne
• annat än att söka inplanta hos sina barn samma sätt att
se och känna, som hon sjelf haft? Och likväl, med allt
hvad man talar om uppfostran, lära barnen väsentligen
komma att blifva hvad de äro af naturen, och intet
derutöfver. Alfred var från vaggan aristokrat, och eftersom han
växte upp, utvecklades af sig sjelf alla hans åsigter och
sympatier i denna riktning, och alla hans moders
förmaningar voro som bortblåsta för vinden. Hvad mig angår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
