Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ytterligare om miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
trängde de till djupet af mitt hjerta. Hon motsade aldrig
uttryckligt min fars läror och uttalade aldrig bestämdt sin
afvikande mening; men med hela styrkan af sin djupa
allvarliga natur intryckte, ja inbrände bon i min själs djup
sin egen föreställning om det oändligt höga värdet af äfven
den ringaste menniskosjäl. Med helig bäfvan betraktade
jag hennes ansigte, då hon stundom pekade upp mot
stjernorna på aftonhimlen och sade till mig: ’Se der, Augusti
Den uslaste, ringaste själ här på vår egendom skall lefva,
då alla dessa stjernor försvunnit för evigt — hon skall lefva
lika länge som Gud lefver!»
»Hon hade några gamla vackra målningar, hvaribland
särskildt en, som förestälde Jesus, då ban botade en blind.
Jag erfor ofta ett mycket lifligt intryck vid att betrakta
dessa vackra taflor. ’Se här, August’, kunde hon säga, ’den
blinde mannen var en tiggare, en eländig och obetydlig
varelse; derför ville Jesus ej böta honom på afstånd. Han
ropade honom till sig och lade sina händer på honom!
Kom ihåg detta, min gosse.’ — Om jag fått växa upp under
hennes ögon, kunde jag hafva blifvit häuförd till —• jag
vet ej hvad. Jag kunde hafva blifvit ett helgon, en
reformator, en martyr; — men o ve, jag kom ifrån henne endast
fjorton år gammal, och återsåg henne aldrig mer!»
S:t Clare lutade sitt hufvud ned i händerna och var
tyst en stund. Sedan fortfor han:
»Hvilket uselt skräp är ej i sjelfva verket detta, som
vi kalla mensklig dygd! I en stor del fall betingas den af
longitud och latitud, af geografiskt läge i samverkan med
det medfödda naturlynnet. I de allra flesta fall är dygden
helt enkelt en tillfällighet. Din far, till exempel, slår sig
ned i Yermont, i en stad, der alla i sjelfva verket äro fria
och jemlikar; ban blir en ordentlig kyrkogångare och
kyrkorådsmedlem, ansluter sig vid lämpligt tillfälle till något
abolitionistsällskap, och anser oss föga bättre än hedningar.
Och likväl är ban till lynne och lefnadsvanor endast min
fars dubbelgångare. Jag ser hur ban sticker fram på femtio
olika sätt, samma kraftiga, öfvermodiga, hänsynslösa ande.
Du vet alltför väl sjelf, huru omöjligt det skulle vara att
öfvertyga folket i er by, att ej ’patron Sinclair’ tycker sig
vara förmer än de andra. Det vissa är, att ehuru ban
råkat komma in i demokratiska förhållanden och i
grundsatser blifvit demokrat, så är ban likväl i själ och hjerta
en lika god aristokrat som min far, hvilken herskade öfver
fem eller sexhuudra slafvar,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
