Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Hon var en bland de svartaste af sin stam, ocb bennes
runda ögon, glittrande som ett par glasperlor, voro i ständig
rörelse, under det bon nyfiket såg sig om i rummet. Hennes
mun, som var halföppen vid hennes förvåning öfver allt
härligt hon såg i sin nye masters förmak, visade en
glänsande hvit tandrad. Hennes ulliga hår var flätadt i en
mängd små knippen, som stucko ut åt alla håll. Hennes
uppsyn visade en egendomlig blandning af list och
illmarighet, och öfver hela ansigtet låg liksom en slöja af sorgset
allvar och högtidlighet. Hennes drägt utgjordes endast af
ett smutsigt och trasigt skynke säckväf. Hon stod med
händerna ödmjukt hopknäppta framför sig. Hela företeelsen
var så sällsam och tomtlik, och, som miss Ofelia sedan sade,
»så hednisk», att den goda damen blef riktigt förskräckt.
Pion vände sig till S:t Clare och sade:
»Hvarför i all verlden har du skaffat hit den der
varelsen, Augustin?»
»Jo, för att du skall uppfostra henne och visa henne
den väg, hon bör vandra genom verlden. Jag tyckte hon
var ett lustigt exemplar af det svarta slägtet. Fram, Topsy»,
tillade han och hvisslade, såsom man gör åt en hund; »låt
oss nu höra en sång, och visa oss, hur du dansar.»
Hennes svarta ögon glittrade af munter illparighet, och
med klar, gäll röst uppstämde hon en gammal negermelodi,
till hvilken hon slog takten .med händer och fötter, under
det hon snurrade rundt, klappade med händerna och slog
ihop sina knän på ett vildt, fantastiskt sätt, och utstötte
alla dessa underliga strupljud, som äro egendomliga för
hennes stams sång; slutligen gjorde hon ett par luftsprång
ocb lät höra en utdragen slutton, så sällsam och onaturlig
som om den utgått från en ånghvissla, hvarefter hon
plötsligt stannade på mattan, med händerna sammanknäppta och
med ett uttryck af ödmjukhet och allvar, som dock motsades
af de listiga sidoblickar, som sköto fram från hennes ögon.
Miss Ofelia stod tyst, fullkomligt slagen med häpnad.
S:t Clare, skälmaktig som alltid, tycktes njuta af hennes
förvåning. Slutligen vände han sig till barnet och sade:
»Topsy, här har du din nya missis. Jag lemnar dig
åt henne. Se nu till, att du uppför dig väl.»
»Ja, mas’r», sade Topsy med andäktigt allvar, under
det hon illparigt blinkade med ögonen.
»Du måste nu blifva god, Topsy, förstår du», sade
S:t Clare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
