Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
»Ack ja, mas’r», svarade Topsy med en ny blinkning
och med händerna alltjemnt sammanknäppta.
»Men, Augustin, hvad i all verlden skall det här tjena
till?» sade miss Ofelia. »Du har ju redan huset så fullt
med dessa små plågoandar, att man ej kan röra sig utan
att snäf va öfver dem. Då jag stiger upp om morgonen,
finner jag genast en unge, som sofver bakom dörren; ett
annat svart hufvud sticker fram under bordet, och en ligger
på dörrmattan; de grina mot mig i alla vinklar och vrår
och ligga hoptals på köksgolfvet. Hvarför i all verlden då
skaffa hit den här till på köpet?»
»För att uppfostras af dig, sade jag ju. Du predikar
alltid så mycket om uppfostran. Jag tyckte, jag gerna
kunde skänka dig ett splitternytt exemplar att pröfva dina
krafter på, så att den här ungen kan få lära sig den väg
hon bör vandra.»
»Jag vill ej ha henne, säger jag; jag har tillräckligt
att göra med dem vi redan ha.»
»Ja, sådana ären I kristne alltjemnt. I bilden
missionsföreningar och skicken ut några stackars missionärer att
tillbringa bela sitt lif bland sådana der hedningar. Men
visa mig, att någon af er vill taga en sådan hemo till er
och sjelf göra sig möda med hans omvändelse! Ah nej,
kommer det dertill, då heter det, att de äro smutsiga och
obehagliga, att de taga för mycket tid, och så vidare.»
»Augustin, jag har ej sett saken från denna synpunkt,
förstår du», sade miss Ofelia, synbarligen lugnande sig något.
»Nåväl, det kaij ju bli ett verkligt missionsarbete», tillade
hon och såg med mildare ögon på barnet.
S:t Clare hade anslagit den rätta strängen. Miss Ofelias
samvetsgrann het var ständigt vaken. »Men», tillade hon,
»jag begriper ej, hvarför det var nödvändigt att köpa den
här; — det är tillräckligt många förut i huset, som upptaga
all min tid och förmåga.»
»Hör på, kusin», sade S:t Clare och förde henne litet
åt sidan, »jag ber dig förlåta mitt slarfprat nyss. Du är i
sjelfva verket så god, att det jag sade icke kan träffa dig.
Saken är nu, att detta kräk tillhörde ett par försupna
uslingar, som hålla ett sämre näringsställe på en plats jag
dagligen går förbi, och att jag tröttnade på att höra hennes
skrik och deras svordomar och grymhet mot henne. Hon
tycktes dessutom vara klok och munter, så att möjligen
något kunde göras af henne; således köpte jag henne och
ger henne åt dig. Försök nu att ge henne en god, äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
