Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
nyengelsk uppfostran, och så få vi se hvad verkan detta
kan få. Du vet, att jag ej har någon förmåga åt det hållet,
men jag önskade du ville göra ett försök.»
»Nå, jag skall väl göra, hvad jag kan, då», sade miss
Ofelia och närmade sig sin nya egendom, såsom man kan
föreställa sig att någon närmar sig en svart spindel, utan
afsigt att göra honom illa.
»Hon är gräsligt smutsig», sade hon, »och halfnaken
också.»
»Nåväl, tag henne dit ned, och sätt några af tjenarne
att tvätta och kläda upp henne.»
Miss Ofelia tog henne med sig till köket.
»Kan ej förstå, hvad mas’r S:t Clare skall göra med
en neger till!» sade Dinah och granskade nykomlingen med
allt utom vänliga blickar. »Vill ej ha henne här i vägen
för mig; så mycket vet jag.»
»Usch då!» sade Rosa med öfverlägset förakt; »hon
får hålla sig undau. Hvad i all verlden mas’r vill med
ännu en sådan der usel neger, det begriper jag då ejl»
»Ah, håll truten på dig, du! Iion är inte mer neger,
hon, än du sjelf, miss Rosa», sade Dinah, som kände, att
den sista anmärkningen var riktad mot henne sjelf. »Du
tycks tänka, att du tillhör de hvita. Men du är hvarken
det ena eller andra, hvarken svart eller hvit. Då är det
bättre, tänker jag, att vara ettdera.»
Miss Ofelia fann, att ingen ville öfvertaga bestyret med
att tvätta och kläda nykomlingen, och blef derför tvungen
att göra det sjelf med biträde af Jane, ehuru äfven hon
visade ovilja och afsmak derför.
Det höfves ej för fina öron att höra enskildheterna vid
det vanvårdade och misshandlade barnets första
uppsnyggande. I sjelfva verket måste otaliga i denna verld lefva
och dö i ett sådant tillstånd, som, om det beskrefves, skulle
sätta deras medmenniskors nerver i uppror. Miss Ofelia
ville göra sitt bästa och var i hög grad praktisk och
beslutsam, och hon genomgick äfven nu med orubbligt
hjeltemod de äckliga enskildheterna vid denna rengöringsprocess,
ehuru vi måste erkänna att hennes min dervid var föga
nådig; ty tålamod var det högsta, som hennes grundsatser
här kunde skäuka henne. Men då hon såg på barnets rygg
och skuldror de valkar och förhårdnade ärr, som för alltid
skulle vittna om det system, hvarunder det hittills växt upp,
intogs hennes hjerta af djupt medlidande.
»Se här!» sade Jane och pekade på ärren; »visar ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
