Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
»Jo, missis sa’ ju, jag måste bekänna, ocb jag kunde
ej bitta på något annat att bekänna», sade Topsy ocb
torkade sig i ögonen.
»Men jag ville naturligtvis aldrig, att du skulle bekänna,
hvad du ej gjort», sade miss Ofelia; »det är att ljuga, lika
väl som det andra.»
»Ah, ä’ de’ så?» sade Topsy med en min af menlös
förvåning.
»Ja, se den der slinkau vet ej, hvad sanning vill säga»,
sade Rosa med en arg blick på Topsy. »Vore jag mas’r S:t
Clare, skulle jag piska henne tills blodet rann; — ja, det
skulle jag, så finge bon känna på, bur det smakar.»
»Nej, nej, Rosa», sade Eva med en min af
öfverlägsenhet, som hon kunde antaga, när så lämpade sig; »du får
ej säga så, Rosa. Jag står ej ut med att höra det.»
»Kära hjertanes! miss Eva, ni är så god, att ni alls
icke förstår, bur man måste sköta om negrer. Enda sättet
är att klappa om dem, det är så säkert!»
»Tyst, Rosa», sade Eva. »Ej ett ord mera om den
saken!» Och Evas ögon flammade, och hennes kinder fingo
en mörkare färg. Rosa vardt rädd.
»Miss Eva har det S:t Clare’ska blodet i sig, det syns
då tydligt. Hon talar sannerligen alldeles som sin far»,
sade Rosa och lemnade rummet.
Eva stod och betraktade Topsy. Der stodo de båda
barnen, representanter för tvenne vidt skilda samhällsklasser.
Den vackra, förnämt uppfostrade flickan med guldgula
lockar, djupblå ögon, ädla drag och nästan furstlig hållning,
och inför henne den svarta, skrymtaktiga, krypande, men
listiga negerungen. De voro tillika representanter för sina
raser, — den anglosachsiska, frukten af århundradens kultur,
öfverhöghet, uppfostran, fysisk och moralisk
öfverlägsenhet ; ocb den afrikanska, resultatet af århundradens förtryck,
slafvisk underkastelse, okunnighet, trälarbete ocb lastbarhet!
Måhända var det sådana tankar, som nu arbetade sig
fram hos Eva. Men ett barns tankar äro alltid mer eller
mindre oklara ocb obestämda föreställningar, och i Evas
ädla hjerta trängdes många sådana, utan att hon förmådde
gifva dem något uttryck. Och då miss Ofelia utbredde sig
öfver Topsys vanartiga och syndiga uppförande, syntes Eva
snarare förbryllad och sorgsen och sade mildt:
»Stackars Topsy! Hvarför behöfver du stjäla? Du
kommer att få det godt hädanefter. Du kan vara viss på
Onkel Toms stuga. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
