Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Förebådande aningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
TJUGUFJERDE KAPITLET.
Förebådande aningar.
Två dagar derefter skildes Alfred S:t Clare och
Au-gustiu, och Eva, som under sammanvaron med sin unge
kusin hade låtit hänföra sig till ansträngningar, som voro
öfver hennes krafter, började nu hastigt aftjna. S:t Clare
beslöt slutligen att inhemta råd af en läkare, hvilket, han
hittills alltid afböjt, emedan det skulle hafva inneburit ett
erkännande af en obehaglig sanning. Men Eva hade nu
några dagar varit så svag, att hon ej kunnat komma
utomhus, hvarför läkaren tillkallades.
Marie S:t Clare hade ej velat skänka någon
uppmärksamhet åt barnets efterhand sjunkande helsa och krafter,
emedan hon för tillfället var fullt upptagen af studier öfver
ett par nya sjukdomsformer, för hvilka hon ansåg sig vara
offer. Maries första trosartikel var, att ingen kunde lida
så mycket som horf; och derför afvisade hon med
förtrytelse hvarje meddelande om att någon i hennes omgifning
kunde vara sjuk. Hon var alldeles säker att sådant
härrörde blott af lättja eller bristande tålamod, och att om de
finge lida som hon, skulle de snart få känna på helt annat.
Miss Ofelia hade flere gånger sökt väcka hennes
mo-dershjerta till någon farhåga för Eva, men förgäfves.
»Jag kan ej se, att barnet har något ondt», kunde hon
säga; »hon springer ju omkring ocli leker.»
»Men hon har en svår hosta.»
»Hosta! Tala aldrig med mig om hosta. Jag har fått
lida af hosta hela mitt lif. Då jag var i Evas ålder, trodde
man jag hade lungsot. Dadda måste vaka hos mig natt
efter natt. Nej, Evas hosta är rakt ingenting.»
»Men hon blir allt svagare och är så andfådd.»
»Åh, sådant har jag känt år efter år. Det är endast
en nervös åkomma.»
»Men hon lider af så svår nattsvett.»
»Nåväl, sådan har jag haft i tio år. Mycket ofta, natt
på natt är sänglinnet drypande vått. Det fins ej en
ton-tråd i mitt nattlinne, och lakanen måste dadda hänga upp
att torka. Evas nattsvett är ingenting emot min.»
Miss Ofelia sade ej ett ord mer om saken på en tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
