Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Förebådande aningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Men då nu Eva blef liggande, ocb det var tydligt att bon
var mycket medtagen, ocb då läkaren tillkallades, fick Marie
plötsligt en belt annan uppfattning.
Hon visste det, sade hon, och hade alltid känt det, att
hon var bestämd att blifva den olyckligaste bland mödrar.
Här fick hon ligga, med sin alldeles förstörda helsa, och se
sitt enda älskade barn nedstiga i grafven! Och Marie skrämde
upp dadda om nätterna och bråkade och väsnades dagarne
i ända, kraftigare än någonsin, om höjden af denna nya
olycka.
»Käraste Marie, tala ej på detta sätt!» sade S:t Clare.
»Du bör ej gifva saken alldeles förlorad med ens.»
»Du har ej en moders känslor, du, S:t Clare! Du har
aldrig kunnat förstå mig, och gör det ej heller nu.»
»Men tala då ej så, som om allt hopp vore ute!»
»Jag kan ej taga saken så likgiltigt som du, S:t Clare.
Om ock icke du känner något, då ditt barn sväfvar i fara,
så känner jag det. Det är ett alltför hårdt slag för mig,
som har så mycket förut att bära.»
»Det är sant», sade S:t Clare, »att Eva är mycket
ömtålig — det har jag alltid vetat —, och att hon växt upp
så hastigt, att det uttömt hennes krafter, och att hennes
tillstånd nu är kritiskt. Men för tillfället är hon endast
kraftlös i följd af det varma vädret och ansträngningarne
under hennes kusins besök. Läkaren säger, att det ännu
finnes något hopp.»
»Ja, naturligtvis. Kan du se saken från den ljusa
sidan, så gör det för all del. Det är för väl, att ej alla äro
så känsliga här i verlden. Jag önskade verkligen att slippa
känna, såsom jag känner, — det gör mig bara fullkomligt
olycklig. Jag ville, jag kunde ta allt lika lätt, som I andra.»
Och dessa »andra» hade goda skäl att i sitt hjerta
framsucka samma bön; ty Marie framhöll nu sin nya olycka
som ett tillräckligt skäl för alla möjliga snäsor åt enhvar i
hennes omgifning. Hvartenda ord som sades, och allt som
gjordes eller icke gjordes, var endast nya bevis på att hon
var omgifven af hårdhjertade, känslolösa varelser, som aldrig
hade en tanke på hennes sorger. Stackars Eva hörde ock
några af dessa utgjutelser och var nära att gråta sig
förderfvad af medlidande med sin mamma och af sorg öfver
att hon gjorde henne så stor smärta.
Under en eller ett par veckor instälde sig en märklig
förbättring i fråga om sjukdomsyttringarne —, en af dessa
hvilotider, hvarunder den oblidkeliga sjukdom, hvaraf hon
Onkel Toms stuga. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
